Att få bajsa under schysta förhållanden
Jag minns när jag jobbade i den där väskaffären i stan och fick be tjejen i grannbutiken att vakta kassan när jag gick på toa ute på lagret, eller bad mamma komma förbi om hon var inne i stan.
Eller när jag jobbade ensam i åttatimmars-pass i den där sommarbutiken, var tvungen att gå på toa och hörde att det kom en kund samtidigt som jag satt och bajsade bakom ett skynke. Paniken. Eller när jag jobbade i klädbutiken i köpcentrumet där allt var ordnat med schemalagda raster och fin toalett. Drömmen.
Här går vi djupare in på ämnet.
Att skriva en ledare om att få gå på toa på jobbet kan verka banalt, men är det inte. Att få kissa, bajsa, fisa och byta tampong under schysta förhållanden är en viktig arbetsmiljöfråga. Och trivselfråga.
Att få kissa, bajsa, fisa och byta tampong under schysta förhållanden är en viktig arbetsmiljöfråga.
Och klassfråga. Arbetare med styrt arbete, som är låsta vid arbetsplatsen, inte kan ta pauser när de vill, jobbar ensamma, är övervakade. De har inte inflytande över när de ska gå på toa. Djupt orättvist.
När jag själv inte får uträtta mina behov påverkas hela mitt sinnestillstånd. Jag blir först och främst lättirriterad. Sen sjunker toleransnivån mer och mer. Jag blir matt, får ont i huvudet och känner obehag. Kan tänka mig att både kundbemötandet och snacket med kollegan skulle bli rätt spänt i de lägena.
Varför är allt man gör på toaletten så skambelagt? Även fast det är ett högst grundläggande behov tas frågan inte alltid på allvar, utan skämtas bort med rodnande kinder. Det gör en naturlig jobbfråga både gömd och glömd.
Det gör en naturlig jobbfråga både gömd och glömd.
Speciellt för kvinnor är det här något man ska hålla käft om. När jag växte upp dyrkade jag det coola gänget killar som sjöng punklåten Fina flickor fiser inte och jag erkänner att jag fortfarande tycker det är något ansträngt att köpa toalettpapper. Men jag har slutat gömma storpacket i matkassen, och ser det som ett feministiskt manifest att tydligt deklarera att jag som kvinna också bajsar. Och inte hallon.
Det är dags att kräva tid och tillgång till en fräsch toamiljö på jobbet. Och att kräva rutiner så du vet hur du ska göra när det trycker i tarmen. Framförallt butiksanställda behöver veta om de ska stänga, lämna butiken obevakad eller kan be någon vakta?
Det är dags att kräva tid och tillgång till en fräsch toamiljö på jobbet.
En icke fungerande mage är en icke fungerande arbetsmiljö. Att få bajsa schyst på jobbet är just en fråga om arbetsmiljö, om att acceptera att också kvinnor har de behoven, och en fråga om att jämna ut klasskillnaderna. Det är ingen skitsak.
Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare
