Raster fick jag ju naturligtvis om man nu kan kalla det för det. På kafferasten fick jag oftast resa på mig för att hjälpa till i kassan när det blev för lång kö. Trots att det fanns annan personal som inte hade rast som kunde ha löst.

Åren gick och jag fick mer och mer ansvarsområden. Man kan ju då tro att oj vad skönt, få komma ifrån kassan lite! Men nej, dessa områden skulle jag sköta MEDAN jag satt i kassan. Till slut satt jag i kassan 100 procent av min arbetstid, jag var dessutom kassaansvarig, tobaksansvarig, tidningsansvarig, godisansvarig och tuggummi/halstablettsansvarig. Dessutom kördes det ut kundvagnar med berg av godis som jag skulle plocka upp UNDER TIDEN NÄR JAG GJORDE ALLT ANNAT! Och var inte alla vagnar tomma när jag gick hem fick jag skäll och en stor käft.

Det slutade illa för mig. Trots att jag sa till chefen hur många gånger som helst att detta funkar inte gjordes ändå ingenting åt det. Jag blev sjukskriven. Blev deprimerad, fick ångestattacker. Mediciner i massor, mediciner för att orka någorlunda på dagen, tabletter för att jag skulle kunna somna på natten.

Det var sex år sedan jag slutade. Fram till mars i år har jag varit sjukskriven, jag mår långt ifrån bra men försäkringskassans nya tuffa tag har tvingat ut mig som arbetssökande. Jag gör sju timmar i veckan i en secondhandbutik.  Dom har hjälpt mig så otroligt mycket, först nu vet jag hur det känns att ha en arbetsplats man ser fram emot att komma till. Sju timmar i veckan, det har tagit mig fyra år att komma dit.

Vad som händer nu vet jag inte, men att som chef skita i sina anställda på det sättet som jag har blivit behandlad borde vara straffbart. När det pågick som värst mådde jag för dåligt för att orka ta tag i det också, nu är det för sent. Jag hoppas verkligen att ingen annan far illa av denna chef.