Jag är en 72-årig pensionerad handels-kontorsråtta, och kommer ursprungligen från Finland. När jag läste artikeln om hur viktigt det är att vända koden åt rätt håll, kom jag att tänka på mina ungdomsår i Helsingfors, och min son Jannes besök där i början av 2000-talet.

Den allra finaste gräddan i Finland bor i sydspetsen av Helsingfors. Så fina societetsdamer som där finns inte någon annanstans i världen, inte ens på Östermalm i Stockholm.

När EAN-koder togs i bruk på 90-talet lärde sig svenskarna mycket fort att vända sina inköpta varor åt rätt håll. Annat var det i Helsingfors. Stadens societetsdamer tog det hela som en personlig förolämpning och vägrade lyda uppmaningen. Varför skulle de tvingas att göra kassaflickornas arbete? Debatten i tidningar var hätsk, och butikspersonalen fick sina öron röda.

I början av 2000-talet, när koddebatten var som hetast, besökte min son Helsingfors. Han passade på att besöka varuhuset Stockmanns livsmedelsavdelning, där han plockade rönnbärsgodis och karelska piroger i sin korg. När han kom till kassan hamnade han bakom en minkpälsad madam, som hade tömt hela sin stora kundvagn på bandet huller om buller, skällande som en bandhund på den stackars kassaflickan som inte var snabb nog när hon tvingades vrida och vända vartenda paket. Kundkön bakom Janne växte, och många knorrade missnöjda.

När damens varor äntligen hade passerat kassan, var det Jannes tur att betala. Hans varor var rättvända, naturligtvis. Kassaflickan tackade honom på svenska.

– Hur kan du se att jag är från Sverige, undrade Janne.

– För att dina koder var rättvända, svarade flickan.

Då blev societetsdamens öron mycket röda.

Den felvända debatten ebbade ut så småningom. Nu pågår där en häftig diskussion om kunden har rätt att äta upp varor hen plockat med sig, men innan hen har betalat dem. Det är inte lätt att vara butiksanställd i Finland!