Video från YouTube
Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.
”Det blir 149 kronor.”
”Det står 125 kronor på hyllan.”
”Oj, ursäkta, då rättar jag till det, 125 kronor blir det!”
Fel pris i systemet? Misstag? Kanske bara en gammal etikett? Nej! Sådant händer inte, utan jag försöker aktivt lura människor – i alla fall om jag ska tro en högljudd minoritet. Väldigt ofta när något strular med priset så skylls det direkt på mig i kassan och jag anklagas för att försöka lura kunden på pengar.
Det är heller inte alls begränsat till just kassan. Mina kunder frågar till exempel ofta var jag gömt kaffet, men aldrig var kaffet finns. Jag har själv aldrig förstått idén med att jag skulle vilja gömma mina varor.
Många har onekligen en bild av de elaka butikerna som försöker suga ut pengar ur folket utan att ge något tillbaka.
Många har onekligen en bild av de elaka butikerna som försöker suga ut pengar ur folket utan att ge något tillbaka. Jag hatar den bilden. Jättemycket. Det allra sista jag vill är att lura någon och jag vill heller inte gömma mina varor.
Men den bilden är så stark, så när en kund som vanligtvis handlar ganska lite plötsligt får ett stort kvitto blir jag nervös. Nervös när jag ska säga priset, för jag vet redan vilken respons jag kommer att få. ”Oj, vad dyr du var i dag”.
Är det jag som är dyr? Har inte kunden valt varorna själv? Det är ett genomgående tema som jag ofta hör i kassakön i andra butiker, eller så dyker frågor upp om varför det inte blir billigare när de handlar mycket. Varför är det fult att ta betalt? Varför ringer inte folk deras elbolag eller hyresvärdar och säger samma sak? Och vad ska jag svara? ”Yes! I dag är jag riktigt dyr, endast för dig!”
Ofta går det bra och alla är nöjda men andra dagar sätter jag mig på lunch och tänker: I dag har jag redan lurat en gammal gubbe på pengar, gömt undan kaffepaket så ingen ska hitta och så har jag lagt på extrakostnader på kvittot. Allt för att vara en bra pengasugande butiksanställd.
Vi måste fundera på den här bilden av oss, den måste ju finnas av en anledning.
Åtta. Åtta stycken frågetecken har jag i texten hittills hunnit med, och det är givetvis av en anledning. Jag har fler frågor om ämnet än vad jag har svar. Visst förstår jag att mycket går att skämta bort eller att vi i kassan ofta får vara något sorts utlopp för ilska eller aggressioner folk bär på: Vi är ju väldigt enkla mål.
Men viktigare än så, vi måste fundera på den här bilden av oss, den måste ju finnas av en anledning. Men vad det är för anledning, det vet jag inte. Vad ska vi säga till sådana här kunder och framför allt, hur ska vi ändra på den här bilden? Eller worst case scenario. Jag kanske är helt ensam i den här båten och ingen håller med mig, då får jag mig en riktig tankeställare!
