Arne Wickander: ”Punk var kreativitet, våld och vansinne”
När punken kom till Bollmora förändrades allt – i alla fall för Arne Wickander som skrivit en roman om sitt rebelliska 70-tal.
Arne Wickander har skrivit en roman om sin tonårstid som punkare.
Punken var en blandning av kreativt skapande, rått våld och rent vansinne, om man får tro den nyutkomna romanen Den tredje punkarn. Författaren Arne Wickander är Handelsmedlem och jobbar på Byggnads a-kassa.
– Det mesta i boken är självupplevt fastän skruvat till en skröna, berättar han.
Romanens språk är en uppkäftig tonårsslang som får litterär lyskraft i skildringarna av några grabbars liv med skränig rock, riskfyllda upptåg och dumdryga snutar i Tyresö utanför Stockholm.
Torftig miljö att växa upp i
– Miljonprogrammets förorter var en torftig miljö att växa upp i. Punk var för oss en känsla, en hyllning till impulsen med mycket begränsad konsekvensanalys. Som att köra runt i en bil utan bromsar, eller bilda rockband i ett garage fast ingen kunde spela.
Romanen har ett klassperspektiv där punkarna från höghusen hamnar på kant med discokillar och villafamiljer.
– Vi var underdogs som kom från påvra förhållanden och inte alltid hade föräldrar som brydde sig, konstaterar Arne Wickander.
Själv går han än i dag på punkkonserter, men önskar sig bättre återväxt.
– Det vore kul om tonåringar i dag blev inspirerade att spela punkrock. Men det blir aldrig 1978 igen.
