”Fackligt engage­mang har gett mig ork att kämpa för rätt vård”

Jag heter Karin Eriksson och är vice ordförande i fackklubben på Gekås Ullared. Jag älskar mitt jobb för att jag får hjälpa medlemmarna – mår de bra så mår jag bra. Rehab är det jag brinner allra mest för.

Sedan i mars i år har jag själv åkt in och ut från sjukhus 26 gånger varav 24 med ambulans. Ingen har tagit mina buksmärtor på allvar utan skyllt på allt från urinvägsinfektion till tarmåkommor. Först i augusti konstaterades det som jag sagt från början men som ingen lyssnat på: det var en äggledarinflammation som missats och orsakat endometrios. Allt på grund av en vårdmiss där ingen lyssnat på mig. Som följd har jag fått utmattningssyndrom och depression.

Jag har hela tiden fått tjata mig till allt, tvingat läkarna att undersöka mig då de velat skicka hem mig med värktabletter. Smärtan har gjort att jag svimmat, kräkts och gått ner elva kilo.

Sedan jag fått min diagnos efter en titthålsoperation har jag fått dubbla hormonbehandlingar och morfin och alvedon varje dag. För varje vecka har jag blivit sämre. När läkaren i Halmstad sa att jag aldrig kommer att bli som innan och att jag måste lära mig att leva med smärtan – då bestämde jag mig. Han ska ha så jävla fel och det ska jag visa honom!

Jag började läsa på om endometrios och gick med i en grupp på Facebook. Jag förstod snart att jag aldrig skulle få någon hjälp i Sverige. Sökte då vård i London hos en av världens bästa specialistkirurger. I oktober åkte jag dit för att genomgå olika undersökningar. Där konstaterades att inte mycket stämde med operationen i Sverige och att mitt läge var allvarligt. Mycket endometrios i hela bäckenet, på tarmar, urinblåsa. Min livmoder var förstorad och äggledarna trasiga. Den operation som krävs genomförs inte i Sverige då kompetensen saknas och risken anses för stor.

Så den 1 december opererades jag i London. Operationen gick bra, men läkarna kunde konstatera att det var mycket som missats i Sverige. Nu måste min kropp läka.

Det jag vill visa med min berättelse är betydelsen av mina åtta år som fackligt aktiv.

Jag är oändligt tacksam för medlemmarna, mina fantastiska kollegor i klubben och alla mina fackliga utbildningar. Det fackliga arbetet har stärkt mig som person och gjort att jag kan prata för mig, stå på mig och orka kämpa. Utan det hade jag gett upp.

Min arbetsgivare stöttar mig och jag har världens bästa vänner och arbetskollegor som startat en insamling till min operation. Det betyder så otroligt mycket!

Jag vill berätta min historia för att lyfta det fackliga arbetet och hur betydelsefullt det är på andra sätt än bara på jobbet. Kunskap är makt. Det är för livet.