Vi människor definierar oss ofta genom vad vi arbetar med. Vi spenderar en stor del av våra liv på jobbet, så en av de första frågorna när vi möter nya människor är ofta ”Vad jobbar du med då?”, och jag är knappast den första som fått höra någon variant av följande när jag svarat ”butiksbiträde”. ”Jaha, pluggar du också eller?”, ”Se till att inte fastna här bara”, ”Du som är så smart…”
Se till att inte fastna här bara, Du som är så smart…
Jag ville inte jobba i servicebranschen för alltid, men jag ville inte heller behöva skämmas under tiden jag gjorde det. Det är inte mer än några månader sedan jag senast skannade varor och skrattade åt Triss-skämt, och jag tar fortfarande åt mig när någon antyder att butiksarbete inte är tillräckligt. Att man borde skynda för att komma vidare och är misslyckad om man blir kvar. När man antyder att detta inte är ett riktigt jobb. Att man inte ska ”nöja sig” med det här. Att smarta människor inte stannar i servicebranschen. Allt detta samtidigt som den största frågan Handels driver är hur vi ska få fler trygga heltidsanställningar till de som vill ha.
Hur ska människor våga längta efter vettiga arbetsvillkor när hela deras yrkeskår nedvärderas?
Hur ska människor våga längta efter vettiga arbetsvillkor när hela deras yrkeskår nedvärderas?
Handeln är inte den enda branschen i dag med denna stämpeln. Lagerarbete, vård och omsorg, restaurangyrket, lokalvård… Man väntas nästan ha en ursäkt till att man ”bara” jobbar med detta – debutromanen, statsminister-ambitioner, en rapkarriär vid sidan om.
Varför? Dessa yrken innebär ett otroligt slit, ofta en otillräcklig lön och sämre levnadsvillkor än många sektorer. Ingen i dessa branscher har valt sina arbetsvillkor. Vi borde imponeras över hur de orkar. Hur de ens kämpar vidare, ens står ut. I stället ser vi ner på dem som jobbar allra hårdast. Uppfinnaren Joy Mangano sa en gång “There is no shame in hard work” – så hur har hårt arbete blivit så skambelagt?
I stället ser vi ner på dem som jobbar allra hårdast.
Jag tänker på de som verkligen vill det här. De som trivs med att jobba i butik, som brinner för kundmötet och det dagliga arbetet. Jag skäms över vilken kränkning de här kommentarerna innebär för dem, och undrar vad viktigpettern egentligen säger när de svarar ”Jag trivs med mitt jobb. Detta är vad jag vill göra”.
Jag är så tacksam att jag jobbat inom just handeln. Det har gett mig både mod och en ökad förståelse för människor. Det har också väckt ett engagemang hos mig som jag inte visste fanns och som kommer att vara användbart för mig oavsett vilket yrke jag tar mig för i framtiden. Ni vet, när jag gör det jag egentligen vill göra …
