Musse Hasselvall: Jag är en nykter mansgris

Musse Hasselvall är sen till intervjun. Hans dag har varit hektisk berättar han. Morgonen började med ridning, därefter har han spelat in en podcast om antidoping. Med vänsterhanden har han samtidigt försökt lotsa sin 15-åriga praktikant genom en videoproduktion.

Driv – inte engagemang

Lägg till ett engagemang i ett läsprojekt, uppdraget som ledamot i styrelsen för Budo- och kampsportsförbundet samt inblandningen i ett projekt för att uppmärksamma ockupationen av Västsahara. Många järn i elden må va en klyscha, men det ringar ändå in Musse Hasselvalls liv rätt bra.

Allt jag gör kommer från början från tre saker. Ett enormt bekräftelsebehov, ett mindervärdeskomplex, och ilska kopplad till min pappa.

Men själv vill han egentligen inte kalla det engagemang, snarare ett driv. Och han är ärlig med att säga att det egentligen inte kommer från någon vacker plats.

Karin Pettersson: Sociala medier är som gjorda för höger­extremism

Möte med

– Allt jag gör kommer från början från tre saker. Ett enormt bekräftelsebehov, ett mindervärdeskomplex, och ilska kopplad till min pappa. Det finns inget hellre jag vill än att folk ska tycka att jag är duktig och bra, säger han.

Arbetet ger insikt

Tidigare hittade han bekräftelsen inom kampsportsvärlden och underhållnings-tv. Men med tiden växte behovet att göra ”något mer på riktigt”. Det har resulterat i flera utlämnande serier på Utbildningsradion, UR, som tar upp ämnen som rasism, mobbning och normer.

Video från YouTube

Genom att börja spela videon godkänner du YouTubes dataskydsspolicy.

Ja, visa innehållet

Källa: https://www.youtube.com/watch?v=Rkm6j4PLmeU&t=23s

– Bekräftelsen på den sidan stängslet smakade lite bättre helt enkelt. Och det har varit enormt utvecklande för mig personligen. Det har fått mig att inse saker om mig själv, och gjorde till exempel att jag lyckades bli förälskad igen, något jag gjort mig immun emot, säger Musse Hasselvall.

Hans senaste projekt heter PK-mannen. Säsong två, som nyligen sändes på SVT och finns att se på UR Play, utgår från diskrimineringsgrunderna, så som kön och etnicitet.

I serien agerar Musse som en slags pastisch på sig själv. I avsnittet om klass koketterar han om att han minsann vuxit upp i Fisksätra, fast han bara bodde där några månader och knappt vågade gå utanför dörren. När #metoo diskuteras tycker Musse att han redan kan allt, och får sedan en reality check när hans mamma berättar för honom att hans sätt mot kvinnor kan upplevas dominant.

Att använda sig själv på det sättet är både effektivt, och nödvändigt menar Musse.

– Att göra något av mig själv och min problematik, det är det jag har att ge liksom. I dag försöker jag förhålla mig till att vara en nykter mansgris, eller en nykter mobbare. För att inte falla in i det igen måste jag leva med det varje dag, säger han och fortsätter:

– För seriens del tycker jag att det är ett bra förhållningssätt. Pratar man bara om andra blir det lätt att man inte kommer någon vart. Folk blir kränkta. När man sätter sig själv i fokus skapar man en igenkänningsfaktor, och det blir underhållande, säger Musse Hasselvall.

Vad är en godhetsknarkare?

Privat är det ingen skillnad. På Instagram, Facebook och Twitter delar han med sig om allt personligt som skaver. Oavsett om det rör problemen med pappan som sedermera begick självmord, sorgen över den förlorade kärleken som han efter så lång tid lyckades hitta, eller hans tillkortakommanden som man och medmänniska.

Men hans sätt att vrida ut och in på sig själv framför kameran och i sociala medier har inte alltid fallit i god jord. I samband med #metoo fick Musse Hasselvall mycket kritik när han var bland de första att skriva hashtaggen #ihave – där han pratade om hur han blivit konfronterad av en ex-flickvän för att han tafsade.

Varför vill folk göra gott? Är det bekräftelse? Och är det i så fall ett problem?

Andra anklagar honom för att vara en godhetsknarkare och för att göra karriär på att vara duktig. Och absolut, visst ligger det något i det erkänner Musse. Samtidigt borde de som säger så också ställas mot väggen. Vad gör de i stället?

– Jag tycker det är bra att vi diskuterar det. Varför vill folk göra gott? Är det bekräftelse? Och är det i så fall ett problem?