”S företräder inte längre de svaga”

LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson kritiserar Socialdemokraterna starkt för den högergir man gjort efter januariöverenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna. Socialdemokraterna har kompromissat fram skattesänkningar för de välbärgade och inskränkningar i arbetsrätten, och som förklaring har man från Socialdemokraterna och fackligt håll sagt att det var en bättre lösning än ett borgerligt regeringsalternativ.

Frågan som säkert många väljare inom LO-kollektivet i dag ställer sig är av vilken anledning man var så ivrig från fackligt och politiskt håll att först godkänna samarbetet med C och L som innebär en liberal politik och några månader senare komma med kritik mot denna uppgörelse? Gäller inte kompromissen längre, eller är det möjligtvis så att LO har tänkt om efter Socialdemokraternas valanalys där det bland annat framkom att man ska använda folkrörelsen för att bygga ”långsiktigt” förtroende bland de medlemmar i LO-förbunden som övergivit S.

Personligen har jag svårt att se hur folkrörelsen skall kunna bygga ett långsiktigt förtroende bland LO-förbundets medlemmar och de som övergivit det socialdemokratiska partiet när man tar långsiktiga beslut men tänker kortsiktigt. Det är knappast trovärdigt att först kompromissa fram ett alternativ som försämrar villkoren för fackliga medlemmar och efter denna kompromiss ändra kurs och kritisera uppgörelsen.

Frågan som ständigt dyker upp bland LO-medlemmar som tidigare sympatiserat med S är på vilken fot man står egentligen. Företräder man verkligen de svaga grupperna i samhället eller är det så att man kan kompromissa bort det som tidigare var den största och viktigaste ideologiska frågan och väljer den politiska makten i stället?

En av de viktigaste orsakerna till att sympatierna har svalnat för det socialdemokratiska partiet och tveksamheten för fackligt medlemskap är just otydligheten. LO-förbunden tappade 6 600 medlemmar 2017 och Socialdemokraternas sympatisörer har drastiskt sjunkit decennium efter decennium.
En förklaring har varit att det politiska landskapet har förändrats, men frågan är varför?

I samma takt som socialdemokraterna har blivit ett mittenparti så har också sympatierna för partiet sjunkit. Detta är ingen naturlag utan en konsekvens där de svaga i samhället inte ser partiet som goda företrädare för de villkor man önskar.

Någon djä… ordning får det ändå vara.