Klassamhället visar sitt fula tryne när vi ska njuta som mest
Det är som om jag gör slut på all min organiserings- och planeringsförmåga på jobbet. Det har varit samma visa inför varje semester de senaste åren, efter att en vän som fixade allt sådant där flyttat. Jag orkar inte ta några beslut. Jag drömmer om strandhäng och galna nätter i Barcelona, men den resan bokar sig liksom inte självt. Eftersom min pojkvän inte är framförhållnings-typen kommer det i år att sluta, liksom de senaste åren, att jag åker till honom i Tyskland. Vi kommer bråka om hur vi ska spendera våra veckor, de enda sammanhängande i vårt distansförhållande. Det kommer sluta, som tidigare år, med att vi sätter oss i bilen och drar på roadtrip neråt Europa. Det har visserligen blivit bra semestrar, men jag önskar att vi kunde planera bättre, för fridens skull.
Jag drömmer om strandhäng och galna nätter i Barcelona, men den resan bokar sig liksom inte självt.
Detta med semester är inte bara en vattendelare för planerings- och icke-planeringsmänniskor. Vad vi har råd att göra på semestern, där gör sig klasskillnaderna påminda. Var tredje arbetare, 33 procent, har varken gjort en semesterresa eller haft tillgång till fritidshus eller husvagn förra året. Bland tjänstemän, 15 procent, enligt en ny rapport från LO. Andelen kvinnor utan resa, hus eller vagn är högre än mäns. Klass- och könssamhället visar sitt fula tryne också, eller kanske främst, i de stunder då vi förväntas njuta som mest. Hånar.
Klass- och könssamhället visar sitt fula tryne också, eller kanske främst, i de stunder då vi förväntas njuta som mest.
Visst har det blivit trend att resa billigt, tälta, kanske stanna hemma av omtanke om miljön, öva på att ha tråkigt. Men det är så stor skillnad på om den semestern är självvald eller framtvingad för att plånboken är tunn. Att välja sin semester för att det är det här jag/vi vill, mot att känna skuld och skam. Barnens ledsna ögon i år igen. Kollegornas tveksamma entusiasm, ”jaha, det låter ju kul”.
Barnens ledsna ögon i år igen.
Ett av mina starkaste sommarminnen kostade en glass. Det var efter studenten på gymnasiet. Jag hade inte ens semester, men det kändes så eftersom skolan var slut. Jag hade dragit till Strömstad, var inneboende i en källare med toa och kokplatta i samma rum, sommarjobbade i en butik, hade precis slutat mitt pass och gick till en glasskiosk och köpte mjukglass, satte mig vid havet och andades. Det luktade hav, frihet, och jag-har-makten-över-mitt-liv-känsla. Semester innebär olika för alla. Men den behöver inte kosta multum för att få berättas om på lunchrasten. Ett första steg är att släppa den förbannade jämförelsesjukan. Ett andra steg är att spotta alla sketna semester-normer i ansiktet. Vad säger att en påkostad semester är bättre än en billig?
Spotta alla sketna semester-normer i ansiktet.
En sak är i alla fall rättvis här i livet. Alla får semester. Men samtidigt, semester är inte så jäkla återhämtande om man måste oroa sig för att man inte har en trygg anställning i höst. Så jag får faktiskt fortsätta vara lite neggo. Men jag ska njuta lite av ledighet också. Du med.