Äckel och trakasserier vardag i butikerna
Men lägg av”, skriker min kompis när jag visar bilden i mobilen.
– Är det pubishår tror vi, säger jag frågandes.
Vi diskuterar det senaste fyndet jag gjort i butiken jag jobbar i. Någon har varit vänlig nog att, inte bara en gång den veckan utan två gånger, vaxat okänd kroppsdel i vår provhytt.
Personen har sedan lämnat sina vaxremsor på golvet, nästan som en liten present till mig att hitta.
Är det pubishår tror vi
När jag berättar för vänner och familj om hur kunder ibland beter sig på vår arbetsplats blir de chockade. Vaxremsor i provhytten är inte det vidrigaste vi får uppleva. Bara någon månad innan så hade en kollega fått stänga en annan butik för att städa upp en kunds bajs ur provhytten.
Jag förstår att detta kan låta som extremer och inte något som vi till vardags måste tampas med. Men kanske är det vi tampas med till vardags ännu vidrigare. Det som liksom går in under ens skinn?
Som gubbarna i farfars ålder som ska förklara hur vacker man är, gärna samtidigt som de greppar ens arm. Eller den mannen som ringer till butiken och säger att han brukar stå utanför butiken och titta på mitt vackra, korta hår.
Jag får tryck över bröstet och det tjuter i öronen. Även fast min chef insisterar på att det är någon idiot som aldrig kommer göra något mot mig, så kan jag inte låta bli att stirra ut genom skyltfönstren varje dag den nästkommande veckan.
En kvinna hade fått torka av sperma från spegeln efter en kund
Under Metoo-rörelsen 2017 skapade jag tillsammans med fyra andra kvinnor handelsanställdas upprop #Obekvämarbetstid. Där fullkomligt rasade det in berättelser om hur män beter sig på våra arbetsplatser.
En kvinna hade fått torka av sperma från spegeln efter en kund. Jättemånga kvinnor vittnade om hur sexuella anspelningar var en del i vardagen, för att männen helt enkelt trodde att vår vänliga inställning var en sexuell invit.
Ja det är ju jävligt svårt att vara säljare till män om vi inte ens får vara trevliga utan att det ska missuppfattas.
Jag berättade för en man om alla vittnesmål vi fått in under vårt metoo-upprop och reaktionen som kom var ”äsch SÅ farligt är det ju inte, det är ju bara att inte bry sig om just de männen”.
det är ju jävligt svårt att vara säljare till män om vi inte ens får vara trevliga utan att det ska missuppfattas
Absolut, hade jag lagt energi på alla män som varit sexistiska så hade jag inte jobbat kvar länge. Men när jag väl ORKAR lyfta detta, när jag bryter ihop till min chef om att jag är rädd för att få (ännu) en stalker,
så måste ni ta oss på allvar. Oavsett om du är vår chef eller vår kollega så måste du lyssna på oss. Ni måste stötta och förändra det ni kan. Ibland kan det räcka med att bara få känna sig hörd och lite mindre ensam. Så lyssna i alla fall, för vi orkar inte ta skit från två fronter, ni måste vara enade med oss.