LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson ställer inte upp för omval vid LO-kongressen som hålls i juni nästa år. För Arbetet berättar han varför.

– När jag valdes fick jag ett tydligt uppdrag, att LO skulle bli en tyngre opinionsbildare, synas mer i media. Det lyckades jag bra med i början, men med tiden har jag märkt att ju längre tiden går så blir det svårare och svårare att komma ut. 

Är det ditt eller medias fel?
– Lite både och. När man är LO-ordförande blir rubrikerna ofta: LO-basen rasar. Till slut, när man rasat tillräckligt många gånger tror jag att journalisterna tänker att visst, vi kan få Karl-Petter att rasa, men kan vi inte hitta en annan vinkel på det här? Då blir man mindre intressant.

Du har rasat lite för mycket alltså?
– Ja, man blir ju ärligt talat lite less på sig själv i den här rollen. Livet är inte svart eller vitt och det är väldigt sällan man rasar egentligen. 

Vad ska du göra sedan?
– Jag har ingen exakt jobbeskrivning men jag hoppas att alla mina år i facket har gett mig en och annan kunskap som kan vara facket till del också efter kongressen. Jag kan hjälpa till med utredningar och analyser till exempel.

I frågan om LO-ordförandens avgång är LO-förbunden samordnade. Han har gjort ett bra jobb och kunde stannat längre, låter det.

Susanna Gideonsson, ordförande för Handels och LO:s valberedning, det vill säga den grupp som ska ta fram kandidater till posten säger till Arbetet att beskedet kom ”för ett tag sedan” men vill inte gå in på vad man letar efter.

– Det kan jag inte säga förrän jag träffat alla förbund, vilket ska ske före årsskiftet.

Hon vill heller inte kommentera tidpunkten för avgången.

– Jag har full respekt för hans beslut, däremot tycker jag att det är tråkigt. Han har gjort ett mycket bra jobb och synliggjort LO. Han har verkligen varit det ansikte utåt som vi sökte när han tillträdde. Utifrån det tycker jag det är lite väl tidigt, men det är hans beslut.

På vår systersajt Arbetet.se kan du läsa fler och längre artiklar om Karl-Petter Thorvaldssons avgång.