Ibland måste man ta skit. Nej, det är ingen uppmaning att låta sig kuvas eller acceptera att bli taskigt behandlad. Det är mer ett krasst konstaterande av hur verkligheten ser ut. För den är ju inte alltid så där rosaskimrande, varm och väldoftande som vi gärna vill ha den, nu i juletider.

Särskilt inte väldoftande, tänker jag när jag pratar med en kille som jobbar nätter i en dygnetruntöppen butik mitt i Stockholm. Killen, som råkar vara min son, berättar om persongalleriet han möter en vanlig natt på jobbet. Där är stekarna som ska köpa cigg på väg till eller från krogen på Stureplan, lantisarna som kommer i busslaster för att gå på teater och vill handla godis, pendlarna som rycker med sig en macka eller korv på språng mot tåget och taxichaffisarna som tar en kaffe i väntan på nya kunder.

Och så är det den där andra kategorin. Människor som egentligen inte ska handla något utan mest bara behöver hänga någonstans. Som söker värme och trygghet en kall vinternatt. Som inte alltid doftar gott. Som ändå förtjänar att bemötas med värdighet, vänlighet och respekt.

Att vara handelsanställd är ju inte bara att sälja grejer. Det är att möta människor i alla lägen i livet – och vara beredd på att vad som helst kan hända.

Min son berättar hur han och hans arbetskamrater försöker se lite mellan fingrarna. De låter hemlösa, och andra som verkar behöva det, stanna inne ett tag utan att handla. Det går ju inte att köra ut folk hur som helst i kylan och regnet, resonerar de. Att chefen inte gillar det är liksom en annan sak.

Men ibland blir det svårt. När det följer med en doft som är allt annat än angenäm – och som ger helt andra associationer än nybakta bullar. När det är så illa att kunderna och de som jobbar i butiken knappt står ut. Men de senare måste acceptera och hantera situationen på ett sätt som blir bra för alla.

De bjussar på kaffe och följer med personen som luktar illa ut. De pratar och resonerar och tjatar och försöker få honom att förstå att det inte funkar att han är där inne. Ibland kör de ut honom lite bryskt och ibland kommer vaktbolaget. Men han kommer alltid tillbaka.

Just där det blir så tydligt vad det handlar om. Att vara handelsanställd är ju inte bara att sälja grejer. Det är att möta människor i alla lägen i livet – och vara beredd på att vad som helst kan hända. Jag tänker att det krävs att man är lite av en Transformer, en förvandlingskonstnär, som på ett och samma arbetspass ska kunna växla mellan att vara serviceinriktad säljare, socialarbetare, polis, mamma, kompis, väktare, you name it. Och det är inget lätt uppdrag.

Som butiksanställd ska man absolut inte ta skit. Men ibland måste man hantera lukten.