A-kassans personal hotas: ”Klimatet har hårdnat”

– En dag när jag gick mot tåget efter jobbet körde en bil upp bredvid mig. Personen vevade ned rutan och sade ”Hej, Carina”. Det var inget snällt hej och jag känner inte personen, men jag hade handlagt hans ärende.

Situationer likt denna använder Carina Wegemyr, som är både a-kassehandläggare på IF Metalls a-kassa och administratör på IF Metall i Skövde, för att exemplifiera vad det är för sorts hot hon och hennes kollegor får leva med.

En dag när jag gick mot tåget efter jobbet körde en bil upp bredvid mig. Personen vevade ned rutan och sade ”Hej, Carina”. Det var inget snällt hej.

Ibland är hoten subtila, ibland mer aggressiva och utåtagerande. De kan komma både via mejl, telefon och i fysiska möten.

– Nyligen var det en kille på telefon som var väldigt arg och som verkligen skrämde mig. Först tänkte jag rapportera det som ett tillbud, men när han ringde igen dagen efter var han mycket lugnare och det gick att prata med honom. När han fått svar på sina frågor sade jag till honom att i dag är du mycket lugnare än i går och att han då hade gjort mig rädd. Då bad han om ursäkt och var ångerfull.

Får frustrationen i knät

Gemensamt för de flesta som beter sig hotfullt är att de befinner sig i en utsatt situation ekonomiskt. Man väntar på pengar som man av olika anledningar inte får. Eller så tycker man att handläggningen tar för lång tid.

– Vi möter människor som är sorgsna, arga och som kanske inte kan köpa julklappar till sina barn. Vi får deras frustration i knät när de inser att de inte är kvalificerade för a-kassa, eller när de tycker att det tar för lång tid, säger Carina Wegemyr.

64 procent är utsatta

Varken Handels eller LO har utrett frågan om hot och våld mot fackens tjänstemän. Men enligt en rapport från Brottsförebyggande rådet från 2016 svarar 64 procent på IF Metalls a-kassa att de utsatts för hot, våld, trakasserier, skadegörelse eller opassande erbjudanden de senaste 18 månaderna. Även fackförbundet ST:s a-kassa medverkade och där var samma svar 34 procent.

I tider när Försäkringskassan hårdnat i sin bedömning av sjukpenning, och när situationen på Arbetsförmedlingen är orolig, ökar hotbilden mot a-kassans anställda ytterligare menar Carina Wegemyr.

– Klimatet har hårdnat, och det ställer större krav på oss.

Hon får medhåll från kollegan och skyddsombudet Åsa Johansson som också jobbar på IF Metall i Skövde.

– Det här är frågor som diskuteras för lite, och därför har vi lyft det hos oss nu. Hur är lokalen utrustad? Vem låser? Vi vill veta vad vi ska göra och hur, när något väl händer, säger hon.

Ordnade temadag om hot och våld

I huset där Carina och Åsa sitter jobbar både administratörer, a-kassepersonal och ombudsmän från IF Metall, GS och Transport.

I november samlades de under en temadag för att diskutera rutiner, skalskydd , larm och besöksrum. Under dagen deltog även Handels ombudsman Sofia Larm.

Vi pratar jämnt om våra medlemmar och deras utsatthet, men vi glömmer ibland oss själva.

Hon tycker att Handels har rätt bra koll på frågan om våld och hot mot tjänstemän på a-kassa och fackförbund, men säger samtidigt att det varierar stort beroende var man arbetar.

– Vi pratar jämnt om våra medlemmar och deras utsatthet, men vi glömmer ibland oss själva. Det här måste finnas med på agendan, säger Sofia Larm.

---

Handels: ”A-kassorna är mest utsatta”

Fredrik Wimborn är ombudsman med ansvar för kollektivavtalet för tjänstemän inom facket. Enligt honom borde alla fackförbund ta frågan om hot och våld mot sin egen personal på allvar.

– I detaljhandeln är det så tydligt. Det handlar om rån, vapenhot och stölder. För tjänstemännen existerar det också men på ett annat sätt. Man lever med medlemmarnas frustration. Min upplevelse är att a-kassorna är mest utsatta, säger Fredrik Wimborn.

Hans råd är att läsa kollektivavtalet. Där står det bland annat att man ska skriva ett lokalt arbetsmiljöavtal, samt att man ska använda Arbetsmiljöverkets föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, OSA.

– Gör man det så kommer de här frågorna upp: Jobbar vi ensamma? Vad är våra rutiner när vi går? Hur hanterar vi jobbiga samtal?

– Vi hjälper gärna till, men initiativet måste komma från arbetsplatsen, säger Fredrik Wimborn.