Bengans skivor har klarat sig igenom svängiga tider

Neontaket lyser upp ingången till Bengans skivor och café. En gång i tiden rymde lokalerna en kvartersbiograf, men sedan mer än trettio år ligger skivbutiken ”Bengans” här. Väl innanför portarna är det första som möter en det lilla kaféet och en halvtrappa ned finns scenen.
– Veronica Maggio, Winnerbäck, de flesta stora svenska artister har spelat i butiken många gånger, berättar Hans Bergendorff, som har jobbat länge i butiken.

Det blev så tufft för oss från start att vi blev tidigt tvungna att förlita oss på musiken.

Hans har sett dem alla, både på scen och som kunder. Kortare spelningar får fortfarande ta plats i anslutning till butiken. Tidigare kom många artister för att signera sina album i butiken, men det har försvunnit allt eftersom köparna tappat intresse för namnteckningar och i stället vill ha en unik upplevelse. Vid årsskiftet tog kafépersonalen över driften av fiket och dess scen, men samarbetet med skivbutiken är fortfarande nära.

Musikbranschen sätts i gungning

Uppe i det gamla projektorrummet sitter en av Bengans två ägare, Peter Sandberg. Han gör en svepande gest ned mot stora salongen – där tiotusentals titlar ryms på 700 kvadratmeter. Tillsammans med Håkan Erlandsson tog Peter över lokalerna år 2001, då de köpte rätten till butiksnamnet och hemsidan av grundaren Bengt ”Bengan” Brorsson. Kort därefter gick Brorssons företag, som Peter Sandberg och Håkan Erlandsson alltså inte tagit över, omkull. Lokala medier slog upp stort att det var skivbutiken som gått i konkurs och det blev en skakig start.

Snart skulle fler utmaningar följa, runt mitten av 00-talet sätts hela musikbranschen i gungning. När 10-talet anländer behöver ny musik inte ens laddas ned, utan kan strömmas ur var och varannan konsuments telefon eller dator.
– Det blev så tufft för oss från start att vi blev tidigt tvungna att förlita oss på musiken. Vi hade ett bredare sortiment och var inte lika beroende av ”topplistekunder”, där de mindre butikerna förlitade sig mycket på topp tjugo och dvd-film. Sedan blev det så klart svårt för oss också, säger Peter Sandberg.

Vinylskivan räddningen

Räddningen blir en tidig satsning på vinyl. En av dem som följt övergången från cd på nära håll är Hans Bergendorff. Ett musikintresse han beskriver som ”ganska extremt” fick honom att söka sig till skivhandeln och på Bengans arbetar han lite mer än heltid.
–Vi var väl de som orkade kämpa oss igenom. När det väl tog fart igen med vinylförsäljningen var vi, i alla fall som fysisk butik, nästan ensamma om att sälja vinyl.

Hur har den övergången påverkat er som jobbar i butiken?
– Framför allt att det blir tyngre. I stället för fyra cd-lådor som väger tio kilo styck kommer det pallar med vinyl och det väger. Det är inte så att man behöver några verktyg, men man känner av det, berättar Hans, medan vi rör oss i salongen mellan sektioner med ny pop och återutgivna rockklassiker.

Framför allt att det blir tyngre. I stället för fyra cd-lådor som väger tio kilo styck kommer det pallar med vinyl och det väger.

Tempot skruvas upp

Butiken har tio anställda, där några uteslutande sköter lagret, andra jobbar i butiken och några på båda platser. Liksom Hans Bergendorff har en stor del av personalen arbetat här i över ett decennium.
– Vi går lite på samma personal som vi gjorde förr, för många år sedan var det inte lika mycket att göra. Nu har tempot skruvats upp.

Victor Hollender brukade själv hänga i butiken som tonåring och efter att ha kommit in med en spontanansökan började han jobba extra, i dag har han en tjänst på 80 procent. Han håller med Hans Bergendorff om tempot.
– Det är väldigt mycket mer att göra i den här butiken än i de mindre klädbutiker där jag jobbat tidigare. I klädbutiker kanske samma person kommer in och köper ett par skor en gång i halvåret, typ. Hit har vi många stammisar som kommer varje dag, berättar Victor.

Känner ni igen kunder som återkommer?
– Oh, ja. Det är många speciella människor som kommer in ofta, men det är väldigt roligt också, säger Hans.

De är båda överens om att kundkontakten är vad som tar mest tid i anspråk, en vanlig dag kan flera hundra kunder komma in till butiken. Den största delen av kundkretsen utgörs av män mellan 45 och 60.
– Om det kommer en ny Dylan så säljer den alltid bra, berättar Hans.

Inte ”High Fidelity”

Många har fått sin uppfattning av skivbutiker formad av Nick Hornbys roman ”High Fidelity”. Här målas bilden upp av skivbutiker som en elitistisk plats dit inte alla har tillträde. Exempelvis nekas en kund att få köpa ett album, då han är nördig på fel sätt. Men finns det någon verklighetsförankring i den bilden?
– Jag har själv den bilden av många skivbutiker som jag varit kund i, och det är helt fruktansvärt. Jag tycker verkligen inte att vi är så här, säger Victor Hollender och skrattar.

Hans Bergendorff håller med. Personalen har olika favoritgenrer och deras intresse och kunskap styr utbudet som finns i butik. Victor Hollenders expertis är hiphop, vilket även är den genre som säljer bäst.
– Är det andra genrer som kunderna är ute efter kan jag känna mig i grovt underläge många gånger. Då skickar man vidare till en kollega med koll, det är ingen idé att låtsas.

En genre som lockar stora grupper av flickor och unga kvinnor är koreansk pop, så kal-lad k-pop.
– Det är extra kul att hjälpa någon som börjat komma hit nyligen som kanske är tolv eller femton. De är ofta så entusiastiska över att ha köpt sin första skiva och den glädjen smittar av sig. Det är vad jag gillar mer än något annat, säger Victor Hollender.