Milano är huvudstad i Lombardiet – den region i Italien som länge pekats ut som coronavirusets epicentrum i Europa. Mitt i staden, bara några hundra meter från tekniska universitetet, ligger Carrefour-butiken där 52-åriga Claudio Ambrosio arbetat i 28 år.

På grund av närheten till lärosätet är butiken vanligtvis full med studenter. Men inte längre. Skolor och universitet är stängda. Det är mest äldre kunder kvar nu, säger Claudio Ambrosio.

– De slår mig ofta hur ensamma och förvirrade de verkar. De yngre handlar digitalt, via nätet eller appar. De äldre blir kvar för de vet inget annat. Jag har varit här så länge och känner många av dem. Det smärtar mig att se deras förvirring.

Väldigt hårt drabbat

Av de 23 600 människor som hittills dött i Italien kommer cirka hälften från området i och omkring Milano. Att hantera stressen kring att befinna sig ”i stormens mittpunkt” har varit psykiskt mycket påfrestande för butikspersonalen.

– Vi får hela tiden kämpa med våra rädslor. Det förstärks av att kundkontakten är begränsad, vi får inte närma oss kunderna. Man har det hela tiden med sig, säger Claudio Ambrosio, som både är skyddsombud och förtroendevald för handelsfacket Filcams CGIL.

Pendlingen in till jobbet är också en speciell upplevelse. Varje morgon färdas han genom ett Milano som ekar tomt. Trots ödsligheten uppskattar han möjligheten att få ta sig ut, något som för närvarande är få förunnat.

På order av regeringen är alla butiker som inte anses ha en samhällsviktig funktion stängda sedan den 8 mars.

– Jag får ströva helt fritt genom staden. Det blir en liten paus mitt i allt. Jag trodde att jag skulle hinna läsa på fritiden, men jobbet är dubbelt så intensivt. Jag använder det mesta av min lediga tid till att läsa på om nya lagar som påverkar mitt fackliga arbete, säger Claudio Ambrosio.

Saknar myndigheterna närvaro

I hans butik arbetar 41 tillsvidareanställda, plus extrapersonal. Precis som i Sverige används plexiglas framför kassorna, och personalen måste bära handskar. Flera har också valt att använda skyddsmask – även om de blir allt svårare att få tag i. Matbutikerna har också tvingats införa kösystem utanför butiken. Antalet kunder inne i lokalen får inte överskrida ett visst antal.

Claudio tycker att åtgärderna varit bra. Samtidigt saknar han myndigheternas närvaro, särskilt i rollen som skyddsombud.

– Det finns saker som inte fungerar, både i smittskyddsarbetet och på andra håll i butiken. Allt jag kan göra är att rapportera. Men det görs inga kontroller just nu, säger han.

Dödstalen sjunker

Men det finns trots allt ljusglimtar. Dödstalen i landet har sjunkit de senaste veckorna, och antalet inlagda i intensivvård är betydligt färre nu än i början på april. Detta har fått regeringen att börja lätta något på restriktionerna. Till exempel får bokhandlar och barnklädesbutiker nu öppna igenom om regionerna ger grönt ljus.

Det är det dock inte tal om i Milano ännu. Situationen är fortfarande allt för allvarlig anser regionpolitikerna. Och Claudio Ambrosio håller med.

– Det kommer att ta minst ett år innan allt kommer igång. Och även då måste vi inse att det aldrig kommer att bli som det var innan.

Italienska handelsfacket – Filcams CGIL

Filcams CGIL organiserar anställda inom handel, hotell och service. Förbundet har omkring 100 000 medlemmar.

Under krisen har Filcams CGIL kämpat för att få till fler lediga dagar för handelsanställda som måste arbeta. Man har också ordnat kampanjer för att få fram bättre skyddsutrustning till medlemmar.

Den italienska regeringen räddningspaket kallas för Cura Italia och innefattar korttidspermitteringar, extrapengar för barnomsorg risktillägg för de med samhällsviktiga jobb. Man har också byggt ut sjuk- och föräldrapenningen tillfälligt samt förenklat reglerna vad gäller semestrar.