Skräck, porr och poesi – Lina får inspiration i kassan

Hon är noga med hierarkierna, Lina Arvidsson. Det är författare som är hennes yrke. Författare, skrivpedagog och estradpoet – förankringen i kulturvärlden som ger identitet och mening men inte går att leva på. Kassajobbet på Ica som hon har sedan tolv år är en kompletterande försörjning. 

– Kalla mig inte ”kassörskan som blev författare”. Butiksjobb har så dålig status, folk tror att ingen här har utbildning och ambitioner.

Folk tror att ingen här har utbildning och ambitioner.

Inte för att Lina Arvidsson saknar ambition med sitt Ica-jobb, tvärtom. När hon varannan helg gör sina heldagspass i kassan på Kvantum Erikslust i västra Malmö virvlar hon in med ny energi.

– Jag blir en bättre kassörska av att jobba sällan. Det blir en social grej. En del av mitt jobb är att kunderna ska få en trevlig stund.

Vid varubandet får hon utlopp för sin extroverta sida – och inspiration till sin konst. Hon har uppträtt på scen med dikter om laddade kundmöten, som det med 90-plussaren vars fru och dotter dött:

kön bakom växer
jag sträcker fram kvittot
ett kvitto är så ynkligt
men jag kramar hans hand

Mer inåtvänd är hennes besatthet av PLU-koder – de fyrsiffriga omskrivningar för grönsaker och konditorivaror som en van kassör stolt håller i huvudet men som ger nybörjaren mardrömmar.

–  Jag blir glad om det kommer nya PLU-koder att lära in. Eller när en EAN-kod inte går att blippa och man får memorera alla 13 siffrorna. Det är en annan sorts språk, så häftigt när det sitter!

Koderna har blivit en poetisk bild av krocken mellan hennes yrkesroller:

När jag precis har börjat
är plu-koderna stress i ett blädderblock förlåt
jag är ny här
får läsning i Eslöv
diktsvit på en kvart inövad får blackout mitt i
allt jag minns
är koden till spetskål
4620

Ett kassamöte med helt annan laddning inträffade tjugo minuter i fem på trettondag jul 2017. Då rusade tre maskerade tonåringar med stora knivar in i butiken och rånade Lina och hennes arbetskamrater.

– Det tog 40 sekunder men kändes som tio minuter. Värst var det för min kollega som fick en kniv mot strupen. Själv ser jag alldeles cool ut på övervakningsfilmen men jag var paralyserad. I en månad efteråt jobbade jag på, sen bröt jag ihop.

Själv ser jag alldeles cool ut på övervakningsfilmen men jag var paralyserad.

Upplevelsen har Lina bearbetat i samtal med psykolog – och i sitt skrivande. Känslan av annalkande katastrof upptar huvudpersonen i en av novellerna i Linas i kommande bok Aldrig ensam. Kvinnan har bestämt sig för att berätta för en ungdomsvän att hon miss­handlas av sin man. Väninnorna ska ses i ett köpcentrum, där allt är öppet för insyn och hon kan äta räksallad. Ensam i sin lägenhet förnimmer hon trots allt makens blick och hör hans steg.

– Jag har själv alltid haft nära till katastroftankar. Novellerna handlar om människor som är väldigt ensamma, trots att de lever i relationer. Samtidigt är de aldrig ensamma. En make, ett spöke, ett foster utgör ständigt närvarande hot. Det är obehagliga vardagssituationer med krypande skräck.

Skräckinslagen går att tolka antingen som övernaturliga fenomen eller som psykologiska ”hjärnspöken”.

– Det där gillar jag. Berättelser på gränsen mellan fantasi och verklighet kan bli väldigt effektfulla.

Makt i nära relationer är ett återkommande tema i Lina Arvidssons litterära uttryck. Ofta kretsar det kring sex. I ungdomsboken Det borde finnas regler blir en fjortonårig flicka tillsammans med en vuxen man. Den erotiska romanen Säg inte det här till någon skildrar en vuxen kvinna som låtsas vara liten flicka i bisarr lek med sin ”pappa”.

Erotikskrivandet är ett rollspel även för Lina Arvidsson, som där publicerar sig under sitt alter ego Ariel Held. Det är en utmanande persona i blå peruk och höga klackar som har eget Facebook-konto, ger frispråkiga intervjuer och har bjudit ut sin dräkt på Tradera.

– Ariel är en business-woman som är mycket bättre än Lina på att kränga böcker.

Även i matbutiken kan relationerna vibrera av makt och erotik. Det har hänt att Lina har låtit sig raggas upp.

Jag fattar att många tycker det är stötande med flirtiga kunder, men jag kan tycka att det är lite kul.

– En kille stod bredvid kön och tittade på mig en lång stund innan han lämnade sitt telefon­nummer. Jag ringde upp och vi dejtade några gånger. Jag fattar att många tycker det är stötande med flirtiga kunder, men jag kan tycka att det är lite kul.

Stammisar, rånare, raggare. Dikter, noveller, erotik. Uppläsningar, lektörsuppdrag, refuseringar. Till slut körde berg- och dalbanan i Lina Arvidssons mångsidiga arbetsliv in i en tunnel. Hon sjukrevs från butiksjobbet och under större delen av 2019 skrev hon knappt en rad. Gick i terapi, åt medicin, trevade sig tillbaka till ett liv där författandet inte tilläts sluka henne.

I dag varvar hon långpromenader med kortare arbetspass hemma i lägenheten i stället för de ändlösa kafésittningar med skrivarkollegor som var jobbvardag före utmattningen.

– Skrivandet har varit en tillflykt från annat som är jobbigt – typ livet. Det är en ventil, en vän, självförverkligande. Men det får inte ta över. Jag jobbar inte som förr och kommer aldrig att göra det. Om man tänker efter är det faktiskt jävligt skönt!