Läsarna känner igen sig i Helenes berättelser från handeln

Helene Björkman har alltid älskat att skriva men när Handelsnytt sökte krönikörer och hon skickade in en text kände hon att ”det här är väl att sikta lite högt”.

– Det har varit en stor grej för min självkänsla att jag faktiskt är så bra att jag kan skriva för en tidning!

Humor är hennes vapen. Ett försvar mot jobbiga situationer, ett sätt att hålla distans till det som händer. Men också som något som för folk samman.

Får mycket läsarreaktioner

Hon får mycket reaktioner på sina krönikor. Men nästan inga negativa kommentarer utan mest pepp.

– Eftersom jag skriver om handeln för dem som jobbar där är det rätt mycket konsensus. De flesta håller med om vilka problemen är. Jag kanske borde skriva en provocerande Alex Schulman-krönika nästa gång och se vad som händer, funderar hon.

Läsarna känner ofta igen sig i Helene Björkmans dråpliga beskrivningar av möten med kunder.

När jag går hem känner jag att det ändå finns hopp om livet.

– Kunderna ger mig så sjukt mycket energi. På mitt första butiksjobb var jag ganska gnällig mot dem. Jag tyckte att de var otrevliga och betedde sig illa. Men när jag började på Hemmakväll började jag uppskatta mötena. Bara att snacka om senaste Bruce Willis-filmen med nån. Folk delar med sig så mycket av sig själva. När jag går hem känner jag att det ändå finns hopp om livet.

Lillebror blev rånad

Den krönika som Helene Björkman skrivit som fått mest läsarrespons handlar om ensamarbete och när hennes lillebror blev rånad på deras gemensamma arbetsplats.

– Det blev tydligt vilket stort problem det här är. Jag tror att det väckte något hos både mig och läsarna. Rån och hot är något som händer varje dag och det blir nästan lite slentrian i media. Men många som har gått igenom detta mår väldigt dåligt.

Hon skriver också en del om bristen på respekt mot kassapersonal, både från kunder och arbetsgivare.

– Jag tycker personligen att det börjar med hur arbetsköparen ser på sin personal. När arbetsgivarparten Svensk Handel pratar om att ta bort ob-ersättningen, samtidigt som många har en lön som knappt går att leva på, då signalerar det även till kunderna att det här inte är ett viktigt yrke. Det ger kunderna en öppning att se ner på en.

Hon tycker också att det handlar om att det ofta inte behövs någon utbildning för att jobba i handeln.

– Känslan är att du får leva med lite lägre lön eftersom du inte slitit på universitetet ett antal år.

Roll i Jakten på en mördare

Just nu pluggar dock Helene Björkman själv på universitetet – men det är inte PLU-koder utan teater. Hon säger att det tagit lång tid att komma till den punkten. Sedan hon varit liten har hon drömt om att jobba som skådespelare. Men hon har haft dålig självkänsla och inte vågat söka in. Det släppte till slut för några år sedan när hon jobbade på ett ”konferenscenter för teaterpampar” i England och började sjunga i kör och spela teater (samt drack massor med öl).

– Till slut kände jag att nu får det vara nog, jag har bara ett liv, så då sökte jag till Teaterhögskolan och kom in.

I vinter gör hon debut i en biroll i SVT-dramat Jakten på en mördare tack vare sin envisa mamma.

Helene Björkman och en kollega skulle söka statistroller till tv-serien. När kollegan fick förhinder vågade hon inte åka själv.

Inspelningen var underbar! Det var respektfullt och gosigt.

– Då tog mamma ledigt från jobbet, packade kaffe och macka och så bilade vi till provspelningen. Sen hörde producenten av sig och ville att jag skulle ha en biroll i stället för att vara statist. Inspelningen var underbar! Det var respektfullt och gosigt.

Bara för att hon nu kanske blir tv-kändis så glömmer Helene Björkman inte handeln. Hon kallar det en squashrelation. Som i sporten squash alltså, där bollen alltid studsar tillbaka.

– Jag tjänar lite pengar på kassajobbet, sedan flyttar jag utomlands eller pluggar ett tag. Men jag kommer alltid tillbaka till handeln när jag behöver ett jobb. Det är en trygghet och ett bra jobb att ha i väntan på nästa steg.