”Cheferna på Willys-butiken använder diktaturens metoder”
Chefen säger att det är högt i tak men ber oss mellan raderna att hålla käften. Fackanslutna ses som motståndare och den som kritiserar ledningen får en utskällning, skriver signaturen Extrapersonal.
Vi arbetar tills svetten rinner, musklerna värker och psyket brister. Lyfter ton, för pallen ska ju vara klar inom 45 minuter.
Alternativt är vi långsamma, omotiverade och utbytbara. Vi anpassar oss till ledningens regim för att i bästa fall bli omtyckta, i värsta fall för att inte bli utfrysta. För att få timmar.
Uppfyller du inte dessa krav är du inte längre med i matchen. Vi snackar inte ens lön, arbetsförhållanden, arbetsuppgifter eller karriärmöjligheter. Vårt mål är att få ett fyllt schema för att klara nästa hyra.
Diktatur
Ledningsgruppen har byggt en diktatur. En diktatur som hjärntvättar medarbetare som uppfyller regimens behov och siffror samt boostar deras ego och tankesätt.
Är du ansluten till facket är du en motståndare som strider mot deras arbete. Kritiserar vi ledningen på något sätt till vem som helst kommer detta fram. Då får vi en utskällning, fast i normalt tonläge. Vår kritik är falsk, får vi veta. Även vi är falska, fast med finare ordval, för vi borde gått direkt till chefen och berättat vad vi upplever i stället för att sprida rykten.
Ja visst, längst ner i den hierarkiska näringskedjan skulle vi kunna gå till cheferna och klaga på deras arbete. De lyssnar ju alltid så fint och ser till att det blir förändring. För hos oss är det högt i tak (butikschefens formulering), och trots att vi implicit har blivit ombedda att hålla käften och aldrig säga något annat än det som förgyller chefernas policys, är det ju inga problem att tala öppet och lätta på hjärtat.
Skvaller belönas
Säger de detta rakt ut? Nej. Ickeverbalt eller indirekt, annars skulle vi kunna argumentera emot med bevis. Allting som sägs kontrolleras. Nyanställda bör vara snabba att lära sig vilka kollegor en kan snacka med. Vilka som skvallrar, vinklar och överdriver. För även där fyller det hierarkiska systemet en funktion: cheferna belönar dem som förmedlar snacket. På så sätt får de kontroll, kan planera sina handlingar och använda källan för att sätta dit personerna de vill bli av med.
Låter det paranoiskt? Kanske, men sant kan de flesta konstatera. Nej, jag likställer inte Willys med en riktig diktatur, men det är samma grundkoncept i miniatyr, i alla fall på min arbetsplats.
Sätter vi inte stopp här och nu kan vi bara drömma om en bättre framtid.
