På vinlagret tog de kampen till vild strejk – nu är bara Jerry kvar

”När alla blåser på samma glöd kan vi uträtta mycket” hävdar Jerry Mäkelä. Den som vill förstå vad han menar kan titta på dokumentärfilmen ”Fackklubb 717” från 2009. Den visar hur arbetarna på Systembolagets dryckeslager Lagena söder om Stockholm protesterar mot arbetsgivarens plan att ersätta anställd personal med inhyrda från bemanningsföretag.

Kampen kulminerade i en vild strejk. På filmen ser man arbetare i täta led bland poliser, kravallstaket och medieuppbåd skandera ”Stoppa varslet, stoppa varslet!” En ung Jerry Mäkelä i gubbkeps skäller ut vd:n och fräser att företaget bara vill få arbetarna att plocka mer. ”Det går vi inte med på, eller hur?” ropar han och kamraterna omkring skriker ut sitt stöd. 

– Jag lärde mig massor och hade många roliga stunder med klubben. Medlemmarna litade alltid på varann, minns han i dag.

Nystart

Den vilda strejken 2009 var formellt inget som klubben stod bakom – alla förtroendevalda lämnade sina uppdrag innan de lade ner arbetet. De blev stämda i Arbetsdomstolen och hotades med böter, men så småningom lade sig stridsdammet och klubben startades på nytt.

Tolv år senare är Jerry Mäkeläs fackliga vardag en helt annan. Han är inte längre den kepsprydda gaphalsen i täta led av stridsvilliga kamrater. I dag har arbetsplatsen med runt 100 anställda endast ett fackombud och ett skyddsombud. Båda uppdragen innehas av Jerry själv.

– Vissa av mina kollegor kan jag hjälpa om de har fått fel lön. Andra får jag bara hjälpa i frågor om arbetsmiljö. Men det är svårt att veta vem som är vem, för alla har samma logga på kläderna, suckar Jerry Mäkelä.

Trampenad AB är arbetsgivare för både den fasta och den inhyrda personalen. De senare har Jerry inget mandat att företräda fackligt, bara som skyddsombud.

– Många vet inte vilken anställningsform de har. Mindre än var tionde har svenska som modersmål och många är nyanlända. De har inte lätt att själva ta tillvara sina intressen.

Klubben lades ner

Vägen hit inleddes året efter den vilda strejken när Systembolaget sålde dryckeslagret till tyska JF Hillebrand. Fackklubben levde vidare, men när driften 2017 togs över av bemanningsföretaget Trampenad var det slut. Anställda köptes ut, klubben lades ner. De gamla fackkämparna lever i dag nya liv som fritidsledare, busschaufför och politisk tjänsteman. 

– Jag var också på väg att sluta. Hade sökt andra jobb och varit på intervju.

Olycka

Men så en morgon ringde telefonen: Jerrys tidigare sambo hade hittats död efter en fallolycka i badrummet. Plötsligt var han ensam med parets tvillingar i lågstadieåldern. Att byta jobb var inte att tänka på när all energi gick åt till att få vardagen att fungera. Det gick, bland annat tack vare att han beviljades vab-ersättning för att ta hand om barnen på deltid.
– Men mest betydde stöttning från mina föräldrar och min nya fru.

Frivillig

Att solidariskt ställa upp för varandra är en självklarhet i Jerrys familj. Liksom att gå samman och försvara gemensamma intressen. Både farfar och morfar stred för Finland mot Sovjetunionen under andra världskriget. Jerry för arvet vidare som frivillig kock i hemvärnet på Södertörn.

– Om något händer vill jag försvara mitt fosterland precis som de gjorde.

Åtta dagar per år bär han arméuniform och lagar mat till soldaterna som vaktar de militära anläggningarna i Berga.

– De åker stridsbåt och springer omkring på öarna och skjuter. Vi kockar har det lugnare på någon skolgård i land.

Tränar helst i grupp

Jerry Mäkelä gillar att röra på sig, men att cykla de tio kilometerna från hemmet i Vendelsö till jobbet i Jordbro lockar inte. Då tar han hellre ett spinningpass på gymmet.

– Gruppträning underbart, där har man nån som kan peppa en! Lite som i militären. När du själv måste ta tag i bitarna är det mycket jobbigare.

När pandemin är över hoppas jag att vi kan bilda klubb. Annars kanske det är dags att göra något annat.

Tre gympass i veckan brukar det bli. Att hålla sig i trim är livsviktigt för en lagerarbetare som vill hålla i längden. Men det värsta slitgörat har han äntligen lagt bakom sig.

– Efter tjugo år av orderplock har jag fått en dator. Nu jobbar jag med logistik och reklamationer.

Lång kamp för hjälpmedel

Redan innan Jerry började på lagret år 2000 hade skyddsombuden slagit larm om att plockjobbet kräver bättre lyfthjälpmedel. Efter envis kamp i nära två decennier fick de 2016 rätt hos Arbetsmiljöverket: ingen ska behöva lyfta över tolv kilo utan hjälpmedel. Fem år senare är nya truckar på plats, men vakuumsugarna som ska underlätta lyften har ännu inte börjat användas.

– Hundratals människor har slitit för mycket i många år. Själv fick jag bra rehabilitering när jag var långtidssjuk 2003, men i dag… 

Tillsammans

Bemanningsföretag ser sina anställda som schackpjäser, anser Jerry Mäkelä. Ingen på lagret skulle nog påstå att jobbet gör livet bättre – bortsett från lönen och den gemenskap som trots allt finns över alla språkbarriärer. För Jerry själv har det fackliga engagemanget genom alla år gjort jobbet meningsfullt.

– Jag gillar att hjälpa människor. Tillsammans kan vi göra väldigt mycket.

Men när detta ”tillsammans” har nötts ner till en ensam kollektivist bland hundra utbytbara arbetare – är det fortfarande värt det? 

Jerry skruvar på sig. Efter några utmanande år med fullt fokus på här och nu har han åter börjat blicka mot framtiden.

– När pandemin är över hoppas jag att vi kan bilda klubb. Annars kanske det är dags att göra något annat. Om jag fick chansen att bli ombudsman skulle jag tacka ja direkt. Fast jag undrar om jag är tillräckligt tuff.