Här är lagret som satsat hårt för att tjejer ska trivas

Truckarna susar fram och tillbaka efter sina linjer på golvet i den stora lagerhallen. I ett hörn framför en stor tavla står de anställda på avdelningen för inleverans och går igenom dagens arbetsuppgifter. Mötet leds av gruppchefen Herman Granli och teamledaren Astrid Sahlén. 

Hon har jobbat på Exertis i åtta månader och är en av två kvinnliga teamledare på lagret. 

– Det funkar bra, gruppen börjar vänja sig. Det har varit en del som ifrågasatt ens jobb och inte gillar att en ung tjej bestämmer. Men jag vet att jag kan göra detta.

Hon tycker att kollegorna ibland lyssnar mindre på henne än på manliga chefer. Men hon känner att hon får stöd från ledningen.

Astrid Sahlén har jobbat på andra lager tidigare och ser en skillnad. 

– På tidigare jobb har både chaufförer och medarbetare kunnat säga vad som helst till tjejer. Det kanske har blivit en diskussion ibland, men inte mer än så. Här känner man en annan trygghet, att minsta lilla grej tas på stort allvar. Du ska inte bli diskriminerad här bara för att du är tjej. 

För några år sedan var det dock långt ifrån självklart att en kvinnlig teamleader skulle känna den tryggheten. 

Den operativa chefen Alexander Nilsson rör sig vant mellan truckarna på golvet. Han tjôtar och skojar med kollegorna på sin grova göteborgska. När han började 2019 var verksamheten precis nyinflyttad i det moderna lagret. Det var kaotiskt, och varje station körde sitt eget race. 

– Jag reagerade på att det var otroligt få kvinnor här. Jag ville veta vad som var vårt problem. Så jag tog in tjejerna på en workshop. Jag bad om en ”shit-list” – och det fick jag, säger Alexander Nilsson.

Fjorton anställda kvinnor var med på workshopen. Det blev bland annat uppenbart att nedlåtande kommentarer kopplade till kön eller utseende skedde dagligen, att kvinnor inte fick prata till punkt eller blev överröstade, att arbetsuppgifter delades ut utifrån kön och att kvinnor fick ta större ansvar för städning. 

Skyddsombudet Linda Larsson var en av dem som var med. Hon tyckte att workshopen var ett bra initiativ. 

– Det var klart att jag undrade om de skulle våga öppna upp sig för chefen, men alla var väldigt delaktiga. 

Det var ett år sedan workshopen hölls. Den mynnade bland annat ut i ett utbildningsmaterial för teamledare och anställda. Frågorna tas också upp vid nyanställningar. Linda Larsson tycker att det känns bra att materialet kommer från kvinnorna på golvet och inte är ett dokument från ledningen som kanske ingen läser. 

Och det har gjort skillnad. Enligt företagets kontinuerliga mätningar av arbetsmiljön har det skett noll trakasserier sedan utbildningen genomfördes. Dessutom fördelas nu arbetsuppgifterna mer lika. 

– Utleverans-avdelningen behöver ofta hjälp och det var alltid så att tjejerna fick byta avdelning. Kanske för att det var lättare att fråga dem. Nu går killarna över lika ofta och det är ingen som pinkar revir längre. Tjejerna kör också mer truck nu, säger Linda Larsson. 

Under workshopen kom det också fram att kvinnorna sällan fick göra de tyngsta arbetsuppgifterna. Något som männen ofta lät dem slippa för att vara snälla men som av tjejerna uppfattades som exkluderande. 

– Visst är det ett fysiskt tungt jobb, men vi klarar det lika bra, säger Kisha Örn, som står och jobbar vid ett av rullbanden där kartonger svischar förbi.

Hon har tidigare jobbat inom industrin och där tyckte hon att det var tydligt att männen bestämde. 

– Här är det flera tjejer som är teamledare. Det är inte bara män som styr. Då känner man sig mer delaktig som kvinna.

Jenny Pettersson är Exertis andra kvinnliga teamledare. Hon kommer åkande i en stor truck. 

Hon har tidigare varit med om sexuella trakasserier från en kollega. ”Vet du vad jag tycker om hos dig? Din sexiga röv”, kunde kollegan säga. Han gjorde närmanden och visade bilder på sig själv i bar överkropp. 

– Jag var tydlig med att jag har kille och att jag inte var intresserad, men han slutade ändå inte. 

Samtidigt tycker hon att restaurangbranschen, där hon jobbade tidigare, var mycket värre. Där förekom sextrakasserier från både kunder och chefer. Här känner hon att hon får respekt från sina kollegor. 

– Jag har inte känt mig ifrågasatt av mitt team men det har varit svårare att komma in i ledningsgruppen. I början betydde mitt ord inte ett skit jämfört med männens. 

Resan mot ett mer jämställt lager har bara börjat, men operativa chefen Alexander Nilsson ser att det arbetet lett till många andra positiva saker. Förutom att företaget faktiskt tjänar mer pengar, så har bilden av vad en lagerarbetare är förändrats genom att man aktivt rekryterat kvinnor.

– Tidigare var det så att om någon var hockey­spelare tänkte vi ”perfekt, då kan han lyfta tungt”. Nu tittar vi mer på engagemang och andra saker, vilket har gjort att vi även börjat rekrytera fler äldre personer. 

Genom att ta upp frågor om jämställdhet och diskriminering har de anställda börjat diskutera hur man pratar med varandra överlag. Det har gjort att elaka kommentarer även män emellan minskat.  

– Vi har gått och blivit ganska bra arbetsgivare, från att inte ha varit så vassa. Mitt mål är att vi ska vara världens bästa arbetsplats.