Det var tidig sommar. Blommorna blommade, gräset var grönt och semestrarna skulle precis dra igång. Jag var på jobbet och minns att det var en ganska stressig dag. Många varor skulle upp i hyllorna och butiken var smockad med folk. Mitt i jobbrushen kom en kund in, en kille som nästan dagligen kommer in. I vanlig ordning stannade vi till när vi möttes och pratade lite. Jag berättade om hur det går med barnen på förskolan och han svarade med samma medel – ganska schysst kallprat. Men just den här dagen – en fredag – så hade han en extra fundering. Han undrade om jag ville komma över på en drink senare samma kväll. Han hade bara ett par timmar innan börjat sin semester och vi hade tidigare pratat om hur vi båda tycker om en riktigt härlig gin & tonic så det var inte helt från ingenstans just drinken kom upp.
Men jag hajade till, jag vet inte riktigt varför. Jag har hela tiden tänkt mig som butiksanställd och han som kund. Det har liksom alltid funnits en gräns där, en spärr. Jag har tänkt att jag inte bara kan umgås med en kund. Varför har jag tänkt så? Jag vet fakiskt inte. Jag kanske har velat upprättahålla någon sorts professionell nivå på jobbet – men jag ballar ju inte direkt ur när mina vänner är inne och handlar, så varför skulle det här göra någon skillnad? Hur som helst så tackade jag ja och vi sågs senare på kvällen. Det började i mitt huvud rätt stelt men övergick successivt till avslappnat och … ja, helt naturligt.
Det började rätt stelt men övergick successivt till avslappnat
och … ja, helt naturligt.
Dagen efter reflekterade jag över mina tankar och började fundera kring den där spärren jag alltid haft. Den började kännas onödig, och jag blev mer och mer sugen på att sudda ut den där gränsen mellan butiksanställd och kund. Jag tror att jag omedvetet har pratat och betett mig på ett visst vis för att man ”ska” det. Jag känner mig efter den här upplevelsen friare i mitt jobb och i mig själv. Jag kan uppvisa god service och vara professionell, trots att jag har dörren öppen för en mer personlig kommunikation med en kund som är inne och handlar. Det ena behöver absolut inte utesluta det andra. Jag kan vara mig själv på ett mycket mer naturligt sätt och mina egenskaper får skina igenom starkare än tidigare.
För så här i efterhand tänkte jag ju fel när jag sa att jag tog en drink med en kund. Det gjorde jag inte. Jag tog en drink med en god vän.
