Under året som gått har ob­-ersättningen åter kommit upp på bordet. Röster höjs för att ta bort den, så att de som främst jobbar dagtid, utan denna högre ersätt­ning, inte ska känna att de förlorar på det. ob-ersättningen inom Handels är omskrivet hög. Samtidigt är den en av de saker facket kämpat som hårdast för att bevara.

Det ska löna sig att jobba på obekväma arbetstider, det vill säga efter 18 på vardagar, och under helgdagarna. Från denna sida höjs i stället röster för att ­utöka ob:n att omfatta även tidiga morgontimmar.

Skulle helga vilodagen

Föga förvånande är jag som extra­anställd för att vi ska ­behålla vår höga ob. Men inte bara för min egen skull, utan även av ideologiska skäl.

Om vi går bakåt i tiden: kyrkan sa nej till att butiker skulle ha öppet på söndagar, förstås. Man skulle helga vilodagen. Till och med bondesamhället kunde ta en dag ledigt med hänvisning till detta.

Med industrialismens framfart blev tid visserligen pengar, men människans arbetsvillkor till en början fortsatt reglerade. 1939 infördes en regel om att butikerna inte fick ha öppet efter klockan 18 på lördagar, och inte under lunchen.

Mjölkbutikerna var undantagna

Undantag gjordes för mjölkbutiker, eftersom många på den här tiden saknade kyl­skåp. Mjölkbutikerna höll därför öppet en stund under söndags­förmiddagen.

1967 tilläts livsmedels­butikerna ha öppet fram till klockan 20 på vardagar. Det var visserligen få som utnyttjade detta. I stället poppade jourbutikerna upp som fenomen.

Oetiskt att tvinga personal att jobba under obekväm arbetstid

1972 släpptes kontrollen och det blev fritt för butiker att sätta vilka öppettider de ville. Fortfarande levde religionen till viss del kvar i samhället, men även en övertygelse om att det ansågs oetiskt att tvinga personal att arbeta under obekväma tider. Köpmannaförbundet ville ha fortsatt stängt på söndagar.

1975 var det fortfarande bara 17 procent av livsmedels­butikerna som hade söndagsöppet. 22 procent av varuhusen. I dag är det bara Systembolaget som strikt måste hålla söndagsstängt.

Ob är en markering

I dag pratar vi inte om att helga vilodagen för att Gud sa det. Snarare pratar vi om det vikten av återhämtning. Kommersen hotar hela tiden att krossa oss: tid är inte längre pengar. Tid är en ständigt jagad bristvara, och det är vi själva som har försatt oss där. Ob-ersättningen finns till för att markera: detta är att jobba på tid när du egentligen skulle ha varit ledig. När en stor del av samhället är just ledig.

Att ta bort ob:n skulle vara att göra dygnets alla timmar likvärdiga. Det är de inte.

På det sättet kan ob-ersättningen fortfarande betraktas som helig. Att ta bort den skulle vara att göra dygnets alla timmar likvärdiga. Det är de inte.

Att vi har helgöppet är i dag fullt accepterat, och fine för den som vill tjäna sig en hacka. Men etiskt sett bör det betraktas som en människofientlig, natur­vidrig, ja helt igenom kommersiell för­ändring av våra livsvillkor.

Ob-timmarna är inte vanliga arbetstimmar. Det ska morot till för att ta dem.