Lönebildningen i Sverige bygger på att löneökningarna industrin blir ett ”märke” som övriga branscher håller sig till. Sedan 25 år tillbaka har systemet gett stabila reallöneökningar och få konflikter på arbetsmarknaden.

Nu prövas modellen för första gången i ett läge där reallönerna kommer att minska. Att kräva lönehöjning i takt med prisökningarna – just nu kring 10 procent – är enligt svenska fack uteslutet.

Det skulle elda på inflationen ytterligare och driva många företag i konkurs.

Lönekrav på 4,4 procent

Facken inom industrin tog i ovanligt mycket när de presenterade sitt lönekrav på 4,4 procent. LO:s styrelse sa ja, men fram till början av december ska vart och ett av de 14 medlemsförbunden besluta om man ska vara med i samordningen eller inte.

Om samordningen spricker kan avtalsrörelsen förvandlas till en huggsexa där varje yrkesgrupp försöker tillskansa sig själv så höga löneökningar som möjligt.

Det vore förödande för Handels medlemmar, som har mycket att vinna på att LO-förbunden agerar tillsammans och lovar att stötta varandra. 

I handeln har även arbetsgivarna intresse av att löneökningarna hålls uppe. Företagen lever ju på att människor har pengar att handla för, och drabbas direkt av en minskad köpkraft.

Här behöver regeringen hjälpa till, bland annat med kompensation för de höga elpriserna.

Fler timmar

Den låglöneprofil som LO-förbunden vill slåss gemensamt för skulle kunna ge några hundralappar extra till butiksanställda. Många skulle vinna betydligt mer om deltidsanställda fick stärkt rätt till fler arbetstimmar.

Men i en stundande lågkonjunktur kommer många arbetsgivare snarare att vilja minska anställdas arbetstid.

Avtalsrörelsen ser med andra ord ut att bli en tuff kamp om både tid och pengar. Ännu besvärligare lär det bli om facken misslyckas med att hålla ihop.