Johan kom full till jobbet på Ikea – då fick han hjälp med sin alkoholism

Var börjar ett missbruk? För Johan Stöde Englunds del med känslan av att inte passa in, mobbning i skolan följt av ett dåligt självförtroende som lindrades tillfälligt med allt större mängder öl och whisky.

Han tar emot vid personalingången till Ikeas varuhus i Barkarby, nordväst om Stockholm. Stadigt handslag, nyfikna ögon och den gula företagströjan med ett glatt Hej på ryggen.

Det går inte att ta miste på stoltheten när han lotsar in till Handels lilla klubbexpedition. Stolthet över den egna kampen mot missbruket, över sitt fackliga uppdrag och över företaget som stöttade när han själv vacklade.

Vinglade och luktade sprit

Helt andra känslor for igenom Johan Stöde Englunds huvud en gråmulen onsdag i mars 2020. En kollega hade just noterat att han vinglade betänkligt och luktade sprit.

Men vi backar till uppväxten och skolgången i Salem söder om Stockholm.

Han berättar att han blev mobbad som tonåring och fick rådet att strunta i belackarna. Visst, han var ensam, men försökte intala sig själv att han var ensam OCH stark:

– På så sätt underminerade jag mig själv och tryckte ned min självkänsla i botten. Att dricka blev ett sätt att koppla bort allt.

– Första gången jag kände berusning var det som att möta kärleken och jag fick ett osunt förhållande till alkoholen.

Alkoholen gav lindring

Han trillade inte dit direkt, men alkoholen gav en lindring som han ville ha mer av. Han drack mycket, både med kamraterna och på egen hand.

När Johan Stöde Englund fick värk i ena stortån var det en varning om att allt inte stod rätt till. Han hade fått gikt, en inflammatorisk ledsjukdom, sannolikt orsakad av hög alkoholkonsumtion. Mötet med läkaren blev dock inte den vändpunkt som det hade kunnat bli.

– I dag kan jag se att frågorna om mina dryckesvanor var högst relevanta, men då upplevde jag situationen som djupt kränkande och jag utvecklade en läkarskräck.

Blev fackligt aktiv i Handels på Ikea

Men i arbetslivet går det bra. Det som börjar som ett sommarjobb på Ikea i Kungens kurva 1990 övergår till ett fast jobb som säljare på varuhuset i Barkaby.

Och Johan Stöde Englund visar framfötterna i Handelsklubben, utses till skyddsombud, huvudskyddsombud, vice klubbordförande och så småningom ordförande.

Själv konstaterar han att han levde i två vitt skilda världar – periodvis ensamhet, fylla och ångest i privatlivet, goda relationer och hårt arbete i yrkeslivet. Drickandet skulle aldrig gå ut över arbetet, hade Johan Stöde Englund lovat sig själv: 

– Ingen på jobbet skulle ha något att klaga på. Så när jag kom hem kunde jag belöna mig själv med öl och whisky.

Vändpunkten kom efter möte med HR

Mammans död 2019 blev ett trauma som lindrades med alkohol. Missbruket accelererade och snaran drogs åt. Nu närmar sig vändpunkten, onsdagen den fjärde mars 2020.

Det hade kört ihop sig redan dagen innan. Bakfull och irriterad hade han ett misslyckat samverkansmöte med HR-chefen, som förklarade att hon inte kände igen sin vanligtvis positiva och konstruktiva medarbetare och motpart. Är det något du vill berätta?

Nej, försäkrade Johan Stöde Englund som åkte hem, söp hårt och slumrade in i fåtöljen en dryg timme innan det var dags att hoppa på pendeltåget för att hinna till morgonpasset.

– Då var jag fortfarande onykter och en kollega såg att jag vinglade och luktade alkohol.

Kollegan slog larm och snart stod en förkrossad och skamsen Johan Stöde Englund öga mot öga med HR-chefen. En möjlighet hade varit att ljuga ihop något om en after work kvällen innan som spårat ur, men där och då bestämde han sig för att lägga korten på bordet. 

– Jag blev avvisad från jobbet, sjukskriven resten av veckan och HR-chefen körde mig hem. Det är jag evigt tacksam för. Jag vet inte hur jag hade tagit mig till lägenheten på egen hand.

Det var vändpunkten på riktigt. Visserligen blev det en sista fylla på lördagen, men beslutet var redan fattat, de närmaste cheferna införstådda och företagshälsovården inkopplad.

”Det jobbigaste jag varit med om”

På måndagen träffade Johan Stöde Englund sin rehabiliteringskoordinator och insåg att han hade ett Sisyfosarbete framför sig:

– Det var det jobbigaste jag har varit med om, jag hade grym ångest och abstinensskakningar. Det frestade på att plötsligt vara ärlig mot mig själv och tvingas konfronteras med vilka absurda mängder alkohol jag hade druckit.

Tillsammans med en terapeut och en läkare togs ett behandlingsprogram fram. Han skrev under ett kontrakt där han lovade att vara helt nykter under det kommande året, ha terapisamtal varannan vecka, göra regelbundna provtagningar och blåsa i alkomätare på arbetet.

Fick jobba som vanligt under behandlingen

– Jag är otroligt tacksam att jag fick jobba som vanligt under behandlingen. Risken för återfall hade nog varit större om jag tvingats vara hemma om dagarna.

Tillbaka till Handels lilla fackexpedition i de bakre regionerna av Ikeas varuhus i Barkarby. Johan Stöde Englund tar upp sin mobil, kollar kalendern och nickar instämmande. Jo, just den här dagen har han varit nykter i 2,5 år. Den gråmulna onsdagen i mars 2020 som kändes som den värsta i hans liv, kallar han nu den allra bästa.

Det är inte bara slut med drickandet, utan också med ansträngningarna att dölja missbruket. Numera är han öppen med sin historia, den har blivit en del av läkningsprocessen.

Responsen från kolleger och vänner har varit uteslutande positiv, många har öppnat upp sig och berättat om sina egna erfarenheter.

– I början var det bara skam och skuld, i dag kan jag stolt säga att jag är en nykter alkoholist och det verkar väcka respekt. Förhoppningsvis kan jag så ett frö så att andra vågar ta tag i sina liv.