Syskonparets Ica Maxi-dans blev viral – har miljontals visningar

Det dunkar i det vit- och svartprickiga butiksgolvet när syskonen Viktor och Wilma Edlund buggar i den breda gången mellan müslin och batterierna.

Viktor lyfter och slänger sin syster i en båge i luften, innan hon landar i en pose med utsträckt arm och leende ansikte.

Syskonen är anställda på Ica Maxi i Umeå. Viktor på kolonial och Wilma i kassan och service. Och proffs i swingdanserna bugg, lindy hop och boogie woogie.

15 – 20 gånger per år åker de för att tävla eller undervisa över hela världen. I slutet av maj ska de till New York för det inofficiella VM:et i lindy hop.

Det går bra att kombinera butiksjobbet med den professionella dansen, tycker de.

– Vi var öppna med att vi tävlar internationellt när vi sökte jobb här. Det brukar gå bra att få ledigt så länge vi säger till i tid. Vi har underbara kollegor som hjälper till och byter pass, säger Wilma Edlund.

Över fem miljoner visningar

Hösten 2022 började Ica Maxi Umeå lägga upp dansfilmer från butiken på sina sociala medier med hashtaggen #fredagsdansen, efter att ha sett andra butiker göra det. Viktor och Wilma turades om med kollegan Samir som dansar breakdance.

Plötsligt hände något. Filmen med Wilmas och Viktors boogie woogie i butiken den 4 november rusade i antal visningar. I dag har den visats över fem miljoner gånger på Instagram.

– Det är otroligt. När klippet nått hundratusen visningar tänkte vi att nu stannar det. Men det bara fortsatte! säger Wilma Edlund.

– Vi har vänner genom dansen i Spanien och flera andra länder. Till och med de såg den i sina sociala medier, fyller Viktor Edlund i.

Dans i butik når ny publik

Wilma och Viktor svidar om till showkläder och börjar dansa boogie woogie framför frukten, för Handelsnytts kamera. En kund stannar till i änden av äppelraden och ropar:

– Ni är så himla duktiga! Det är så roligt att följa er och se er dansa!

Syskonen ler, vinkar och tackar så mycket. När de dansade första gången i butiken vågade kunderna inte riktigt stanna och titta. De gick förbi med sina vagnar och tittade lite försynt och nyfiket bakåt mot dem. Många gör så än, men i dag är de glada tillropen lika vanliga.

Även kollegorna tycker att det är roligt när syskonen dansar på jobbet. De som jobbar på golvet kommer och klappar takten och kamraterna i kassan försöker ställa sig i självskanningen för att se lite därifrån.

– Något av det roligaste med att dansa i butiken är att vi når ut till en annan publik än den som är på tävlingarna. Och att vi sprider glädje. Den äldre generationen har frågat när det är dans igen. De älskar det, säger Wilma Edlund.

Kundbemötandet, att kunna läsa av personer och veta hur de ska prata med dem, är något de har nytta av även som dansare. Till exempel i samspelet med andra deltagare på tävlingarna eller när de undervisar.

­– Att jobba i butik är världens bästa erfarenhet. Man lär sig saker hela tiden, säger Wilma Edlund.

Allt började med Let’s Dance

Ibland har de så olika scheman på jobbet att de går om varandra. Viktor kan till exempel sluta jobbet lagom till att Wilma börjar. Sådana gånger blir det svårt att hinna med veckans dansträningspass, men det är bara att ta igen nästa vecka. I vanliga fall tränar de minst tre gånger per vecka. Men inför tävling kan det bli nästan varje dag.

Dansintresset började när femårige storebror Viktor såg den första säsongen av Let’s Dance år 2006.

– Jag satt som bänkad varje lördag. Jag ville bara dansa!

Vid sju års ålder fick han äntligen börja dansa bugg. Lillasyster Wilma började så fort hon fick också. När Viktor var tio slutade hans danspartner, och åttaåriga Wilma fick ta hennes plats. Sedan dess har de varit danspartners.

Dans med syskontelepati

Att ha sitt syskon som kollega och danspartner är både det bästa och det värsta, brukar de säga.

– Jag kallar det syskontelepati. Vi vet på förväg hur den andra känner och kommer att göra. Men eftersom vi känner varandra utan och innan vet vi också vilka punkter vi ska trycka på när vi är sura på varandra, säger Viktor Edlund och syskonen skrattar.

Viktor skickar iväg Wilma i en snurr, fångar sedan upp henne genom att lägga en arm om hennes midja och samtidigt lyfta upp hennes ben så att hon slår en bakåtvolt över hans arm. Wilma landar med ett smack i golvet, för att i nästa taktslag dansa vidare.

– När man har dansat sedan man var sex år – då betyder dansen allt. Jag skulle få en identitetskris om jag slutade dansa, säger Wilma Edlund.

Viktor håller med.

– Vi har fått många kompisar genom dansen och tävlingarna. Det betyder också otroligt mycket.

Jag skulle få en identitetskris om jag slutade dansa

Som yngre hade de som mål att vinna VM i boogie woogie. De har vunnit ett par världscuper i danssporten, vilket är steget under VM, och förra året nosade de på VM-prispallen med sin fjärdeplats. Men som det känns i dag är det viktigare för dem att lära sig mer och fördjupa sig i dansen.

– Vi vill bli så bra som vi kan bli, säger Viktor.

– Och det är väl ett bra mål, fortsätter Wilma.

– Men att stå högst upp på VM-pallen i boogie woogie hade varit coolt, avslutar Viktor.