”Vi är bara huvuden som H&M bollar med”

När jag började jobba på H&M för 15 år sedan fanns en yrkesstolthet. Erfarenhet uppskattades och man hade alla möjligheter att utvecklas, vilket också uppmuntrades.

Arbetsgivaren satsade och trodde på sin personal och alla var delaktiga i det mesta som rör det dagliga arbetet.

Vi kände oss sedda

Det fanns en väldigt stark HM-anda där vi var stolta över att jobba på en arbetsplats som var så attraktiv. Vi hade en väldig lojalitet till vår arbetsgivare då vi kände att respekten och åtagandet var ömsesidigt. Vi kände även att vi blev uppmuntrade att prestera mer.  Provision betalades till samtliga anställda om vi klarade budget. Uppskattning visades också när det arrangeras trevliga saker som gjorde att vi kände oss sedda och viktiga. Saker som festligheter, säsongstarter, julfirande, fika, gemensamma frukostar, julklappar, och personliga julkort skrivna från chefen.

Hur mycket som helst som gjordes förr har nu tagits bort.

Heltid var normalt

Under alla mina år fram till nu har jag jobbat heltid, vilket sågs som det normala om man ville det. Nu har arbetsplatsen förvandlats från ett ställe där man kände trygghet, uppskattning och såg en framtid, till det totalt motsatta. Företaget har hyvlat timmar från de flesta anställda och infört ett bokningssystem där du får ”jaga” timmar för att förhoppningsvis få ihop dem du förlorat.

Den ekonomiska stressen är enorm då du aldrig vet hur mycket du kommer att tjäna. Man ställer klockan på morgonen även lediga dagar för att inte missa en chans till ett pass. Fritid existerar inte då man hoppar in och jobbar på lediga dagar för man vet inte hur många timmar man kommer få i slutändan. Samtidigt tas det in ny personal som vi får utbilda, och de är inne och jobbar lika många timmar som du själv gör.

Tystnadskultur

Märk väl: Det går bra för företaget. H&M gör ständiga vinster och vi klarar vår budget och mer därtill varje dag. De behöver oss alltså, men de vill ha fler ”huvuden” att bolla med hur de vill. Och precis det är vad vi har blivit: bara ”huvuden”, inga personer. 

Det råder en enorm tystnadskultur inom företaget, allt som pågår ska det bara läggas locket på. Vid hyvlingen blev varje enskild medarbetare inkallad på kontoret och fick vår dom. I princip kunde man gå från fulltid ner till fem fasta timmar i veckan. Efter beskedet skulle man ut i butiken och jobba igen, med ett leende på läpparna och inte berätta för någon kollega hur det hade gått. 

Tilltron är noll

Tilltron till H&M är noll, känslan är att de hade önskat att man hade tackat nej till sin tjänst så de kunde ta in fler på nollkontrakt. Stämningen i butiken är katastrof, alla mår dåligt och gör allt för att hitta en väg därifrån. Ett nytt jobb eller utbildning.

Man väntar bara på att något nytt vidrigt ska komma från företagets sida som gör ens arbetssituation ännu värre. Det har inte funnits någon krishantering eller kommunikation samt förståelse ifrån H&M:s sida. 

Man går till jobbet varje dag med gråten i halsen och ont i magen!

• "Anna"

  Butiksanställd H&M

Fotnot: H&M:s pressavdelning har meddelat att de kommer att skriva en kommentar när samtliga tre inlägg har publicerats.