Därför brinner författaren Kalle Holmqvist för vanligt folks historia

Flera av Kalle Holmqvists böcker kretsar kring Gamla stan i Stockholm, där han själv har guidat turistgrupper.

Här finns kungens slott, de förmögna handelsmännens palats och prästerskapets Storkyrka.

Men också mörka gränder och smutsiga krogar där fattigdom och elände plågat vanligt folk i århundraden. Det är dessa människors historia Kalle Holmqvist brinner för.

– Historia handlar ofta om kungar. Jag vill berätta om vanliga människor som inte är passiva offer utan som agerar, säger han.

Bordeller

Hans senaste vuxenbok, ”En trappa upp i en mörk gränd” skildrar visserligen utsattheten hos kvinnor som jobbade på Stockholms bordeller kring 1840.

Exempelvis tvillingsystrarna Matilda och Erika som bevittnat sin pappas våldsamma död. Men här finns också glimtar av solidaritet och hopp.

En fascinerande karaktär är bordellägaren Anna Carlström som gav ut en mustig självbiografi.

Hon födde 22 barn varav endast två blev vuxna, och flera gånger om försnillade män hennes pengar.

– Hennes historia visar att utsatta människor kunde vara både offer och förövare.

Arkiv och bibliotek

Under flera år har Kalle Holmqvist tillbringat hundratals timmar på arkiv och bibliotek för att forska fram de gripande berättelserna från 1800-talets Stockholm. Oftast vid sidan av sitt vanliga jobb.

Tidigare i bokhandel och omsorg, just nu som vikarierande politisk sekreterare på LO.

Historia är viktigt för att förstå sin samtid, anser Kalle Holmqvist.

– Dels för att se hur samhället har utvecklats, till exempel i synen på sexualitet. Men också för att se hur företeelser kan komma tillbaka. I dag tvingas åter kvinnor in i prostitution. På 1800-talet kom de från svenska landsbygden, nu ifrån andra länder.

Tala om framgångar

Som politisk sekreterare skriver Kalle Holmqvist tal och faktaunderlag till LO:s ledning.

Får vi höra LO:s ordförande Johan Lindholm tala om historia?

– Gärna. Jag tycker vi i arbetarrörelsen inte bara ska prata om våra misslyckanden som Ådalen 31 – vilket jag förresten själv har skrivit om flera gånger. I stället kan vi prata om när rörelsen bidrog till att det inte blev krig när Norge lämnade unionen med Sverige 1905. Eller hur starka kvinnor som Anna Sterky byggde upp facket och förändrade historien.