”Adlibris räddade mitt liv – men efter 12 år måste jag sluta att pressa mig och gå vidare”
Det är bra att maskiner tar över tunga och monotona arbeten. Men var passar människor in i företagens framtid, undrar lagerarbetaren Nathalie Björkfall.
Över hundra lagerarbetare kan förlora jobbet när bokjätten Adlibris lager i Morgongåva ska automatiseras.
Jag hade precis lämnat en våldsam relation och levde isolerad hemma hos min mamma med mina två äldsta barn när jag fick en visstidsanställning på Adlibris lager i Morgongåva.
Den första tiden var väldigt svår. Jag kämpade med posttraumatiskt stressyndrom. Jag var borta från jobbet en del och var rädd att inte få förlängt.
Men tack vare förstående chefer övergick min anställning så småningom till en tillsvidareanställning. Adlibris blev min räddning.
I dag, tolv år senare, är situationen en annan.
Helautomatiserat
Plocklistan är inte längre en papperslapp. Vi har digitala handscanners, snart ska allt vara helautomatiserat.
I september fick vi beskedet att runt 130 anställda kan förlora jobbet. Robotar ska ta över.
Det kom som en chock att så många skulle förlora sitt jobb i och med helautomatiseringen. Just nu är alla oroliga.
Inte bara för att förlora sin anställning, trygghet och tillhörighet. Utan för framtiden.
Vilka jobb kommer finnas kvar för oss människor? Får vi vara med i företagets utveckling? Och hur?
Bra att maskiner tar tunga arbeten
Samhället utvecklas hela tiden. Det är bra. Det är bra att maskiner tar över tunga och monotona arbeten.
Men man automatiserar mer och mer. Det ger en känsla av att människan inte duger.
Det är svårt att jämföra sig med en maskin, som aldrig blir sjuk, vabbar eller behöver äta lunch.
Kommer vi kunna konkurrera med robotarna om jobben? Vi vill få rätt kompetensutveckling så att vi kan hänga med i utvecklingen.
Måste tacka nej
Adlibris räddade mitt liv. Jag gav tolv år till företaget. Men nu måste jag tacka nej till fortsatt arbete.
När arbetsgivaren tvingar en att välja mellan sitt eget och barnens välmående och sitt jobb, då finns bara ett alternativ.
Ska vi gå till läkaren eller på ett möte i skolan med barnen måste vi ta ut den övertid vi arbetat.
Har vi ingen komp att ta ut behöver vi ta en hel semesterdag.
Vi människor ställer högre och högre krav på tillgänglighet, vilket i sin tur leder till högre och högre krav på arbetstagarna. Men hur långt ska vi pressa oss själva egentligen?
