”Berättelser om trakasserier viftas bort”

En av initiativtagarna till uppropet #obekvämarbetstid, Maria Karlsson, florist, har själv utsatts för sexuella trakasserier från såväl kunder, chefer och säljare som hon har kommit i kontakt med i sitt yrke, även om det inte gäller hennes nuvarande arbetsplats.

– Det har blivit vardagsmat, och jag har blivit mer hårdhudad för varje gång. Men ofta blir man så paff och förbannad när det händer, säger Maria Karlsson till Handelsnytt.

Liksom flera av de butiksanställda, som berättat om sexuella trakasserier i uppropet #obekvämarbetstid, har även Maria Karlsson fått frågor från kunder om vad hon kostar, och utsatts för förföljande stamkunder som ”tror att man ingår i priset”, berättar hon för Handelsnytt.

– Tidigare har jag inte reflekterat över det, för det har varit en del av jobbet som man fått räkna med, och försökt ignorera, säger hon, och poängterar att hon nu, i samband med metoo-rörelsen, har fått ett annat perspektiv.

De gånger hon har utsatts för sexuella trakasserier vid tidigare arbetsplatser har det inte heller funnits tid eller tillfälle att berätta för chefen om händelsen, uppger hon. Och när hon har berättat, har saken ofta skrattats bort.

– Jag har inte upplevt, speciellt inte när jag var yngre, att jag har kunnat säga ifrån, att så får du inte säga till mig, säger Maria Karlsson, och framhåller att man som butiksanställd förväntas vara trevlig, tillmötesgående, och ”en del av inredningen”.

När hon har pratat med vänner och kollegor som har varit med om liknande saker och sedan berättat det för sina arbetsgivare, har responsen också blivit ”ja, men du var väl inte otrevlig”, berättar Maria Karlsson.

– Generellt tror jag inte att man går till chefen om sexuella trakasserier – man förstår att det troligen viftas bort. I stället går man hem och pratar med vänner, säger hon.

Men arbetsgivaren är enligt diskrimineringslagen skyldig att agera om det visar sig att anställda har utsatts för sexuella trakasserier i arbetet. Om chefen då inte vidtar åtgärder – som exempelvis att prata med kunden eller införa rutiner där de anställda slipper ensamarbete – kan hen bli skadeståndsskyldig, framhåller Dan Holke, vd och chefsjurist för LO-TCO Rättsskydd.

Om en kund handgripligen ofredar någon i butiken, så är det ett brott som bör polisanmälas, konstaterar han. Men även om en kund är påträngande på annat sätt och förföljer butiksanställda, kan det finnas skäl till polisanmälan, menar han.

– Även om man inte tror att det hjälper, tycker jag att man ska göra en polisanmälan. Anmälan i sig är en viktig signal, säger Dan Holke.

Var gränsen går för ofredande utan att någon antastar en fysiskt, är svårt att säga, konstaterar han.

– Men hot är alltid brottsligt. Det är också ett brott att blotta sitt kön, i syfte att visa upp, även om det sker i en provhytt, betonar han.

Utsätts man för sexuella trakasserier från kunder bör man i första hand prata med sin chef. I nästa steg kan man – om man tycker att det är befogat – polisanmäla händelsen. Om möjligt kan man göra en gemensam polisanmälan tillsammans med sin chef. Om chefen inte agerar ska man vända sig till facket eller Arbetsmiljöverket. Facket kan begära förhandling med arbetsgivaren, som kan krävas på skadestånd om hen har vetat om problemet, men inte agerat, uppger Dan Holke.

Initiativtagarna bakom uppropet #obekvämarbetstid nämner i sin tur flera exempel på vad de tycker att arbetsgivaren kan göra för att motverka trakasserier från kunder och få de anställda att känna sig tryggare.

”Det borde vara krav på arbetsgivarna att inskaffa larmknappar som skickar tyst larm till väktare”, skriver de i ett gemensamt mejlsvar till Handelsnytt, och uppger att många arbetsgivare över huvud taget inte har larmknapp eller larm över i sina butiker.

Gruppen efterlyser också tydligare upplysning från arbetsgivare om när man får säga ifrån, anmäla eller porta sina kunder. ”Vid anställning borde arbetsgivare både gå igenom rutiner när det gäller säkerhet och arbetsmiljö, och upplysa om vart den anställda ska vända sig vid sexuella trakasserier”. Att enbart ha dokument om ämnet på intranätet räcker inte, tycker initiativtagarna.