Robert Sjunnebo på LO-TCO Rättsskydd välkomnar domen från Högsta förvaltningsdomstolen som ger Ing-Britt Vikström rätt till sjukpenning. Domstolen ger Försäkringskassan bakläxa på en rad punkter.

När Försäkringskassan prövar en persons arbetsförmåga mot ”normalt förekommande arbete” måste prövningen enligt domstolen vara ”verklighetsförankrad” och ta hänsyn till hur arbetsmarknaden ser ut. Försäkringskassan ska bland annat vägledas av Arbetsförmedlingens bedömning av personens arbetsförmåga.

– Försäkringskassan kan inte fortsätta att slentrianmässigt hänvisa personer till lättare arbeten som inte finns. Och de måste också sluta neka sjukpenning till personer som enligt Arbetsförmedlingen saknar arbetsförmåga, kommenterar Robert Sjunnebo.

Högsta förvaltningsdomstolen pekar också på en formulering i lagens förarbeten som säger att Försäkringkassan får neka sjukpenning bara för personer som ”helt klart” har en arbetsförmåga som kan utnyttjas på öppna arbetsmarknaden.

– Det är ytterst glädjande. Den som hänvisas till ”normalt förekommande arbete” måste kunna prestera som kompisarna utan att arbetstakten anpassas, säger Robert Sjunnebo.

Han tror att domen får stor betydelse för hur sjukskrivna kommer att bedömas i framtiden.

– Försäkringskassan måste öka kvaliteten i sina bedömningar.

Läs också: ”Nu kan jag slänga min ölkartong”

I ett avseende har Högsta förvaltningsdomstolen inte gått på fackets linje. Försäkringskassan måste inte peka ut konkreta arbeten som personen kan utföra.

Den andra domen som meddelades samtidigt som Ing-Britt Vikströms fall gick inte fackets väg. En anställd på ett bilföretag som led av artros och hade svårt att röra sig får inte rätt till sjukpenning eftersom domstolen bedömer att han kan klara ett mer stillasittande arbete. Robert Sjunnebos tolkning är att läkarintygen i detta fall inte tydligt visade att mannen saknade arbetsförmåga i alla typer av jobb.