I faktrarutan om sjukförsäkringen står ”Dag 1–90: Du har rätt till sjukpenning om du inte kan utföra ditt vanliga arbete.” Det stämmer inte i mitt fall.

Jag har varit sjukskriven av läkare sedan februari, i olika grad. I dag är jag uppe i 50 procent sjukskrivning. Men Försäkringskassan har nekat mig sjukpenning då jag inte anses tillräckligt sjuk. Jag lider sedan tidigare av blodcancer, hudåkommor och tarmbesvär, och har nu även drabbats av utmattning. Försäkringskassan har sagt att läkaren på sjukintyget endast skrivit vad jag, patienten, berättat för honom. Jag har nu överklagat med svar att det är svårt för läkaren att se hur jag mår om han inte bor hos mig och upplever det. Vad ska han annars gå på om inte det jag berättar?

Läs också: Sjukskrivnas framtid ligger i Ing-Britts händer”

Jag ska klara mig på en 50-procentig anställning, utan sjukpenning och jag har blivit utstämplad från a-kassan. För mig som nybliven husägare är detta väldigt svårt. Arbetsförmedlingen säger att jag inte får ny a-kasseperiod förrän jag gått med i deras jobbsökarprogram och där får jag inte gå om jag inte är heltidsarbetslös. Dock får jag information om att jag får säga upp mig från min halvtidstjänst och gå med…

Hur är samhället funtat? Jag har en arbetsplats jag trivs på och som accepterar mitt bagage (jag har flera olika sjukdomar) och som får mig att må bra och ger mig energi att klara av mina arbetslösa dagar. Ska jag säga upp mig från denna trygghet för att få ekonomi så jag klarar mig? Moment 22.

Läs också: ”Om ing-Britt förlorar måste lagen ändras”

Förlåt, jag ville bara få ur mig min förtvivlan över hur allt fungerar! I och med att alla tror att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är till stor hjälp och det skrivs i tidningar om hur dom ”hjälper” alla. Dom gör ju inte det! Vi är nog många som lever som en hög skit på grund av dessa instanser.