Agneta Ramberg på H&M i Uppsala blir schysst bemött och har nära kontakt med företagets vd.
– Det fungerar väldigt bra. Vi blir behandlade precis som alla andra i rummet. Vi har en vd som är otroligt lättpratad. Och väldigt lyhörd. Han brukar ofta reda ut saker som är krångliga.
Hon berättar att inför varje styrelsemöte har de fyra personalrepresentanterna ett förmöte med vd Rolf Eriksen och en ekonomiansvarig.
– De förklarar vad nya ekonomiska termer står för till exempel. Är det något vi undrar över tar vi upp det då. Vi har fått information hemskickat om aktuella frågor tidigare.
Det viktiga fackliga arbetet göras dock inte i styrelserummet, säger Agneta Ramberg, utan då den centrala fackliga gruppen möts och förhandlar med ledningen.
Dubbla roller
Intervjuerna med de 130 handelsmedlemmar som sitter i bolagsstyrelser ­visar att det visserligen finns prob­lem men att uppdraget fungerar väl för de flesta. Den stora majoriteten av representanterna får den information de ­behöver inför möten. Och när det ­gäller personalfrågor – det område de ­svarande anger att de är mest engagerade i – säger hälften att frågor i det ämnet ofta är uppe för behandling.
Problem som tas upp i studien rör främst tre områden. Drygt 20 procent uppfattar att centrala beslut fattas på annat håll. Hälften av de tillfrågade ­anser att de till och från hamnar i intressekonflikter i sina dubbla roller som facklig och styrelseledamot. Prob­lem med komplicerade frågeställningar och med språket när svenska inte används rankades också högt.
Att hamna i ett underläge på grund av att styrelsemöten förts på engelska känner Agneta Ramberg på H&M igen.
– Det är inte roligt. Prata engelska gör jag bara inte. Jag förstår bra men uttalet vacklar. Där har man känt sig låst, berättar hon.
Agneta Ramberg har suttit i Hennes & Mauritzs bolagsstyrelse sedan slutet av 1990-talet. Först förra året började mötena föras på svenska på grund av att den ledamot från Tyskland som man tidigare anpassat sig till slutade.
Rasmus Tallén, chaufför och klubb­ordförande på Servera i Stockholm, sitter i Axel Johnson-koncernens styrelse sedan drygt åtta år och i Serverakoncernens styrelse sedan sex år.
Hamnade på maktlista
När Handelsnytt träffade honom i mars 2006 hade Veckans Affärers lista över landets mäktigaste personer under 40 år just publicerats och Rasmus Tallén hade getts plats nio – detta i kraft av att han satt i styrelsen för Axel Johnsonkoncernen. Som ny på affärstidningens lista ville han inte tala om makt, däremot om att uppdraget kändes meningsfullt. När har hans påverkan känts som mest meningsfull?
– Som mest vet jag inte, men ganska nyligen framförde jag en fråga i bolagsgruppen där vi till en början var oense med företaget, men efter att jag vidareutvecklat resonemanget så förstod företaget hur vi menade. Detta ledde sedan till en extra satsning från företagets sida som vi hoppas och tror faller väl ut, och på lång sikt skulle kunna bli betydelsefullt för branschen.
Vad satsningen går ut på kan han inte berätta, säger han och förklarar:
– Man har i många pågående frågor en tystnadsplikt som facklig företrädare som motsvaras av en vårdnadsplikt som ledamot i en styrelse. Den går ut på att man inte får yppa något som kan skada företaget.
Sitter för kort tid
Ett generellt problem med både styrelsejobbet och den centrala fackliga gruppen menar Rasmus Tallén är att personer ofta sitter för kort period.
– Man lär sig hela tiden. Blir säkrare och säkrare. Det krävs nog nästan sex år innan man får riktig kläm på procedurerna. I början är man lite för feg för att våga framföra sina åsikter. Det krävs erfarenhet för att kunna påverka som arbetstagarledamot.
– Vad är du mest nöjd med i ditt arbete i bolagsstyrelsen? Vilka problem har du stött på?
Lars Östberg, tills nyligen fackombud på Willys i Saltsjöbaden. Butiken har sålts till en privat Hemköpshandlare. Har suttit i Willys styrelse i 2,5 år:
– Att man har fått en viss insyn i hur bolaget fungerar. Vi diskuterade ofta rätt jordnära saker. Man hade möjlighet att säga saker men jag tror inte att det har haft någon konkret inverkan. Men man vet ju inte hur det hade blivit om man inte varit med.
– Att information om vad som ska hända kommer väldigt sent, ibland tio minuter före mötet ibland efter. Willys är ju ett dotterbolag till Axfood. Beslutet att sälja Willys i Saltsjöbaden togs ju inte primärt i Willys styrelse utan troligtvis i Axfoods.
Hans Webeck, klubbordförande på Nilsson Groups lager i Varberg. Har suttit i Nilsson Groups styrelse i 2,5 år:
– Jag lyckades få med mig styrelsen på att höja friskvårdsbidraget från 500 kronor till 1 000. I och med att bidraget höjdes blev det en 200–300 procentig ökning av utnyttjandet av friskvårdspengen. Vi försökte få upp det till 2 000 kronor men så långt ville inte styrelsen gå. Deras motiv var att så få nyttjade bidraget. Men där fick ju vi rätt. Men lite högre bidrag frisksportar fler.
– Jag har inte upplevt några större prob­lem i styrelsearbete förutom att det ibland beslutas saker innan själva mötet.
Therese Möller, klubbordförande på Ikea i Malmö. Har suttit i Ikeas styrelse i 6 år:
– Jag känner att Ikea lyssnar på våra synpunkter. Det är vi som känner bäst till hur det är ute i företaget. Vi kan ju både medarbetarperspektivet och hur verkligheten i butikerna är. I styrelsen fattar vi många investeringsbeslut. Där har vi mycket inflytande. Det kan handla om att ”Ta-själv-lagret” ska byggas om. Då värdesätter de våra synpunkter kring arbetsmiljön till exempel.
– Det jag kan känna är att frågor är färdigbehandlade när de kommer upp i styrelsen. De ska bara klubbas igenom. Besluten har redan tagits i andra konstellationer. Man kommer in för sent. Det kan göra att det är svårt att påverka.