Under ett seminarium om jämställda löner i Almedalen under torsdagen den 10 juli, diskuterade Handels förbundsordförande Lars-Anders Häggström och IF Metalls ordförande Stefan Löfven olika metoder att höja kvinnornas löner.
Båda är eniga om att kvinnor har sämre löner än män men var oeniga om vilken metod som bäst kan komma till rätta med problemet. Handels är positiv till jämställdhetspotten som ger kvinnor en större del av löneutrymmet jämfört med männen under den pågående avtalsperioden.
– En riktad satsning till kvinnor innebär att de kvinnligt dominerade avtalsområdena skulle kunna komma ikapp resten av LO-kollektivet inom en överskådlig tid. Med traditionellt avtalsarbete kommer de att fortsätta hänga längst bak som en svans, även när lönerna höjs generellt, sa Lars-Anders Häggström.
IF Metall är emot jämställdhetspotten och menar att den missgynnar kvinnorna inom industrin, eftersom det är mansdominerade avtalsområden, och kvinnorna där därför inte får ta del av potten. Stefan Löfven förordade istället en satsning på utbildning i form av teknikcollage och utbildning på arbetsplatserna riktad till kvinnor, som ett sätt att komma åt de ojämställda lönerna.

Lars-Anders Häggström lyfte fram den strukturella diskrimineringen som en förklaring till löneskillnaderna, att kvinnor fortfarande förväntas vara de som tar störst ansvar för familjen, och att de därför går miste om förmåner och löneökningar. Kvinnor ses som ”riskarbetskraft” medan män ses som ”tryggare” att anställa.
– Arbetsgivarna är rationella, de utgår ifrån att kvinnor tar större ansvar för barnen och att män är statistiskt sett mer på jobbet. Och så är det, kvinnor tar fortfarande ut 80 procent av dagarna med föräldrapenning vid barns födelse och 60 procent av dagarna med tillfällig föräldrapenning, vilket inverkar på hela fortsatta arbetslivet, sa Lars-Anders Häggström.
Lönestatistiken talar sitt tydliga språk, menade han.
– Kvinnor och män startar på samma nivå när de är 18 år men när de är ungefär 32 år har kvinnans lön stagnerat på 14 000 eftersom hon arbetar deltid i högre utsträckning, medan mannens lön ligger på 18 000. Och så fortsätter löneskillnaden att se ut sedan, hela livet ut. Det är oacceptabelt.

På frågan om kvinnans arbete generellt värderas lägre svarade Lars-Anders Häggström ja och förklarade att arbeten som utförs av en majoritet kvinnor värderas lägre än arbeten som utförs av en majoritet män, trots liknande kvalifikationskrav.
Stefan Löfven opponerade sig mot att kvinnans arbete generellt värderas lägre och menade att frågan inte är så enkel.
– Vi kan inte vara säkra på vad den lägre lönen beror på i det enskilda fallet, det kan vara antal arbetsår, utbildning eller skicklighet. Däremot vet vi att färre kvinnor inom industrin arbetar med kvalificerade jobb och därför har lägre löner.
Lars -Anders Häggström menade att direkt diskriminering, där en man och en kvinna som gör identiska jobb men ändå har skilda löner, är få och går att åtgärda direkt på den enskilda arbetsplatsen. Men att den strukturella löneskillnaden måste hanteras på central nivå, genom låglönesatsningar i form av jämställdhetspotten där riktade medel styrs direkt till den grupp kvinnor som tjänar minst.
– Vi har räknat ut att det skulle ta 100 år för kvinnorna att komma i kapp männen om vi skulle fortsätta med traditionellt avtalsarbete. Med lönepotten som vi använde oss av i 2007 års avtalsförhandlingar skulle det ta 13 år om den användes av alla förbund inom LO, sa Lars-Anders Häggström.

Fram till 2010 måste förbunden ha bestämt sig hur satsningen på kvinnors löner ska se ut.