Inramningen till den musikaliska möbelsagan Ingvar! på Malmö Stadsteater är mardrömslik och kaotisk. Men stämningen blir snart burlesk på ett sätt som för tanken till en uppsluppen lågstadiemusikal. Herr Älg i ståtlig krona avhandlar dagens händelser i lättsamt samspråk med fröken Fåtölj och herr Skåp. Fast humorn är bitvis svart, strålkastarljuset vasst och de parodiska inslagen har satirisk stuns. Medan de andra i personalen tar fikarast passar Ingvar på att paketera och effektuera den senaste beställningen. Han är ständigt på jakt efter nya lösningar. Flit, återhållsamhet och sunt förnuft är ledorden i företagsbygget. Ikea, Ikea, Ikeeaa..! jublar den samstämmiga oratoriekören.
Upphovsmännen bakom Ingvar!, Erik Gedeon och Klas Abrahamsson, beskriver sångdramat som en ironisk hyllning till Ikea. Samtidigt vill de väcka en kritisk diskussion om företaget som möblerade om inte bara svenskarnas vardagsrum, utan också deras tankar. De lockas av Ikea som symbol, som en dröm om en kapitalism fri från börsens otyglade djungellagar. Men ifrågasätter samtidigt den med sexkantsnycklar hopskruvade företagsfasaden.
– Alla vet att Ingvar är en bra kapitalist. Men är han egentligen en god kapitalist? Finns det förresten något som ett sånt begrepp? undrar pjäsförfattaren Klas Abrahamsson som skrivit texten i nära växelverkan med kompositören och regissören Erik Gedeon. De är sommargrannar på Österlen och känner varandra sedan länge. Men det är första gången de samarbetar i större skala.

Den verklige Ingvar Kamprad tycks vara måttligt road av att hamna i rampljuset. Via sina advokater har han begärt att Stadsteatern ska stryka hans efternamn, vilket också har skett. Det har inte oväntat lett till en klar ökning av det mediala intresset. Extra rabalder har uppstått kring den makabra scen där Ingvar dödas och korsfästs på en midsommarstång.
– Stötande, tycker en annan sommargranne, Bertil Torekull, på vars bok Historien om Ikea pjäsen delvis bygger.
Får man skoja och fabulera om en levande person på det här sättet?
– Egentligen är det förstås tabu. Men i dramatiken måste man ta sig friheter och söka sig mot gränserna, menar Erik Gedeon.

För syftet har inte varit att skapa ett exakt och sakligt personporträtt. Ingvar! handlar mer om en filosofi och en livsidé än om individen Ingvar Kamprad, bokhyllan Billy, kluriga monteringsanvisningar och platta paket. Omgivna av bylsiga stoppmöbler och klämmiga hambotakter kan åskådarna lika gärna känna sig förflyttade till  Kreugers 1920-tal som till  Kamprads 1960-tal.
Men Ingvar är ändå Ingvar. Med hjärtat i Elmtaryd, skosulorna i ständig rörelse och fingrarna lindade runt plånboken.För den krisdrabbade eftervärlden blir han en tidens uppenbarelse, en frälsargestalt som ger livslust och färg åt bleka mäklaranleten.
Är vår bild av Ikea för okritisk?
– Det är snarare så att företaget har varit väldigt bra på att marknadsföra sig självt. Jag vill inte påstå att Ikea har några lik i lasten. Men man har varit duktiga på att utåt visa upp en bild utan skavanker, säger Erik Gedeon som har mer än tio års erfarenhet av musikteater i Tyskland.
För en svensk publik blev han bekant med Evigt Ung, en framtidsmusikal i pensionärsmiljö, som hade premiär på Värmlandsteatern i somras.
Vem är du egentligen?
– Jag är uppväxt i Schweiz, i en köpmannafamilj i Bern. Jag har många präster och några biskopar i släkten. Till hälften är jag svensk och sedan två månader bor jag här i landet också.
Han kallar sig hobbysvensk och ser landet med öppna ögon. Möjligen har det bidragit till den lätt exotiska tonen i pjäsen. Inspirationen till Ingvar! är till stor del hämtad från svenska bygdespel som Himlaspelet, som hade urpremiär i Leksand 1941 och som räknas som en del av det svenska kulturarvet.
– Musikaliskt får jag mycket från den svenska folkmusiken. Den älskar jag, säger Erik Gedeon.
Den drastiska svarta humorn då?
– Många säger att den är brittisk. Och vi gillar ju verkligen Monty Python.

Till våren lämnar Ingvar! Malmö och spelas på Länsteatern i Örebro. Efter det står Helsingfors och Oslo på tur. Och på Schauspielhaus i Hamburg har föreställningen redan gjort succé sedan september förra året. Både i Malmö och i Hamburg görs titelrollen av den schweizisk-svenske skådespelaren Andreas Grötzinger. Han tycker att det är en positiv utmaning att varva språken.
– Hittills har jag inte halkat över från svenska till tyska eller omvänt. Tvärtom, den ena repliken tillför saker till den andra.
Att Ingvar Kamprad tar avstånd från pjäsen tar dramatikerduon som ett tecken på att de är på rätt väg.
– Vi är ju inte ute efter att skapa reklam.
Men samtidigt hoppas Erik Gedeon och Klas Abrahamsson att Ikeas grundare kommer och ser föreställningen. Han är inbjuden.
– Det sägs ju att han har humor.