Film är bäst (på att få mig att rodna) på bio
Film är bäst på bio. Men när bänkgrannen tar av sig skorna,
eller när Hollywoods stora affischnamn tar av sig precis alla kläder, då gäller det att veta vilken film man inte ska se med sin pappa.
Såg Nicole Kidmans senaste film häromdagen. Den stank. Eller rättare sagt filmen var bra men kvinnan snett bakom stank. Eller rättare sagt hennes fötter.
Det visade sig att hon hade tagit av sig skorna och satt upp fötterna på raden framför.
Så när Nicole bråkar med sin make ja, då sitter jag och sniffar och undrar vad fasen det är som luktar.
Mm, mysigt. En gripande biokväll med tåbira. Precis vad jag längtat efter…
Allvarligt talat man gör inte så. Precis som man inte filar fötterna i bastun på gymmet eller pratar i mobilen medan man betalar i kassan.
Om jag sa något? Nix. Jag är för mesig. Och det stinker det med.
Jag minns när Nicole skulle spela in en film i Trollhättan och man annonserade efter någon som kunde vara hennes stand-in.
Någon som fotograferna kunde sätta in ljuset på så att Nicole slapp trötta ut sig. Den man sökte skulle vara 1,78 lång och storlek 34.
Vad man sökte var alltså en tumstock. Jag vet inte om man hittade någon.
Jag går ofta på bio. Uppväxt som jag är under tiden då man körde med sloganen ”Film är bäst på bio”.
Pappa gillar också att gå på bio, uppväxt som han är då en biljett kostade 50 öre. Ofta går vi tillsammans.
Han tyckte Grease var larvig, jag gillade den. Harry Potter var inte hans tekopp men jag gillade den.
The black swan gillade vi båda.
Det är kul att gå på bio tillsammans. Förutom när det är för mycket sex. Då blir jag generad. Jag trodde det skulle avta och försvinna med åren med icke.
Då kopojkarna i Brokeback mountain gör ”det” ja, då blir jag samma 13-åring igen och ohjälpligt generad.
Nyligen rekommenderade min kompis mig att se Blue Valentine. A love story med Ryan Gosling och Michelle Williams som det stod på affischen. Jag frågade
– Kan jag se den med pappa? Varpå hon tänkte i två sekunder
– Eeh, nej.
Så jag gick själv. Det var på dagtid. Och i salongen satt jag och tolv pensionärer. Och tror ni inte att jag nu i stället blev generad inför dom när det hettade till.
Och när jag säger ”hettade till” så är det en underdrift. Nu för tiden är allt så realistiskt. Det är ju inte som förr då ett naket bröst i en Bergmanfilm gjorde skandal.
Så där satt jag nu med blossande kinder och tänkte att film är mest generande på bio.
Men det stank i alla fall inte. Och hade det gjort det, hade damen snett bakom mig tagit av sig skorna och satt upp ett par stinkande fötter ja, då hade jag varit övertygad om att det varit inspelning av dolda kameran och ”Pensionärsjävlar”.
Äldre människor gör helt enkelt inte så. Eller?