Reportage

Jag lyssnade på julmusik i 8 timmar

En arbetsdag med julens toner i lurarna gav hjärtklappning, feberkänsla och utmattning. Handelsnytts reporter testade hur butikspersonal kan ha det kring jul.

”Julmusik skadligt för hälsan”. Så löd rubriken på ett tv-inslag i Aftonbladet nyligen. De refererade i sin tur till ett uttalande av en psykolog som i brittiska tv-kanalen Sky News hävdade att musiken skadar den mentala hälsan,särskilt om den är en del av ens arbetsmiljö.

Många butiksanställda verkar hålla med. Tidigare citat i Handelsnytt så som ”Jag rent utsagt avskyr julmusik” och ”Man förvandlas till Grinchen” talar sitt tydliga språk. Vissa går till och med så långt att de tar tjänstledigt eller semester under julhandeln för att slippa. Undertecknad har såklart också stött på och irriterats av bjällerklanget. På shoppingrundor, restaurangbesök eller i form av påtvingat Bing Crosby-mys under jularna med familjen i Östergötland.

Skvalet som många butiksanställda jobbar i dag ut och dag in har jag gudskelov dock aldrig varit i närheten av. Fram tills nu. För att verkligen förstå denna årligen återkommande hetpotatis bestämde jag mig nämligen för att genomföra ett experiment – jag skulle tillbringa en arbetsdag i sällskap med tio av de mest spelade/streamade jullåtarna ljudandes i öronen.

Sagt och gjort. Här är resultatet.

10.00

Dagens tredje kaffekopp står uppdukad på skrivbordet. Snus, frukt och vatten finns även det inom bekvämt räckhåll. Jag är laddad. Allt är klart. När jag upphetsat trycker på play på min nyskapade Spotitfylista och Mariah Careys gälla wailande toner börjar ljuda känner jag en glädjerusch fara genom kroppen.

10.05

”Dom, dom, dom, dom, dom, dom, dom, dom, dom, dom, dom”. Shufflefunktionen i Spotify matar fram nästa låt, Triads – Tänd ett ljus. Även här sitter känslan av upprymdhet i. Avslutande textraden där Lasse Lindbom uppmanande viskar ”för jordens barn” får mig att börja garva.

10.11

Efter två upptempolåtar omfamnas jag nu av mer klassiskt julmys – Carolas Jul, jul, strålande jul. Doften av glögg och saffransbak sticker i näsan när glidande stråkar och Carolas vibrerande stämma masserar min hjärna. Jag känner mig sömnig, på ett sätt som minner om barndomens tidiga julotte-morgnar.

10.14

Om jag själv mot förmodan skulle lira julmusik hemma så vore det något i stil med Brenda Lees Rockin around the christmas tree, dagens nästa melodi. Det handlar om rak, hederlig, gammal rock’n’roll. Jag vet inte om det är koffeinet eller den malande bluestolvan, men jag stampar stabilt i takt.

Det känns nästan erotiskt. ”Djupare dopp i grytan”, ”Fetare fläsk från grisen” och ”Raskare räv på isen”. Huvva.

10.17

Adolphson & Falks Mer jul är en av de mindre angenäma upplevelserna hittills. Det är nåt med den gamla syntduons överdrivna suktan efter mer, mer, mer jul. Det känns nästan erotiskt. ”Djupare dopp i grytan”, ”Fetare fläsk från grisen” och ”Raskare räv på isen”. Huvva.

10.21

Tillbaka till det mer klassiskt julmysiga. Eller nyklassiska. Jag har förstått att en av de mer populära nutida julmusiktolkarna är kanadensiska Michael Bublé. En stilig, kostymklädd herre som tar sig an It’s beginning to look a lot like christmas i sann Ratpack-anda. Granbarr och Aladdinaskar fladdrar förbi mitt inre. Inte alls så tokigt.

Det är inte helt enkelt att föra ett samtal med en kollega samtidigt som Gurra G kickar julrappen i högerörat. Min förståelse för butiksanställda växer.

10.24

Jul igen börjar spela samtidigt som en kollega kommer fram till skrivbordet och frågar mig om något. Som liten uppskattade jag denna dänga. Vilken tioåring gillade inte Just D liksom? Men eftersom jag nu blir störd påminns jag om att jag inte bara ska sitta här och lyssna. Det ska jobbas också. Det är inte helt enkelt att föra ett samtal med en kollega samtidigt som Gurra G kickar julrappen i högerörat. Min förståelse för butiksanställda växer.

10.27

Troll – Jag såg mamma kyssa tomten. Likgiltigheten slår till rätt fort inför denna putslustiga svenskklassiker. Det känns bara dumt.

10.29

Justin Bieber tillhör ännu en av de senare julhit-makarna. Trots att Biebers mistelhångels-trudelutt är en dunderhit med miljontals spelningar har jag faktiskt lyckats missa denna. Det akustiskta baktaktsgunget, julklockorna och Biebers immiga röst får mig att tänka på Jason Mraz-hitten I ́m yours.

10.32

Fairytale of New York med The Pogues brukar vara den kreddiges svar på frågan ”Vilken är den bästa jullåten?”. Personligen vet jag inte. Jag tycker det gått lite inflation i allt irländskt. Hur jäkla kul är det egentligen med fiol, flöjt och studsiga ackordbyten? Textmässigt måste jag ändå medge att det här är flera pinnhål upp.

10.37

Mariah Carey igen. Exaltationen är inte lika stor denna gång. Att spela igenom hela listan har tagit 37 minuter, och jag konstaterar efter en snabb uträkning att jag potentiellt kommer behöva lyssna på låten tolv gånger till i dag.

10.53

Försöker jobba. Eftersom jag trots allt är van att lyssna på musik på jobbet trodde jag att jag skulle kunna stänga av. Men alla tankar blir till en gröt. Speciellt svårt är det när låtar jag ej gillar (Mer jul!) spelas.

11.08

Jag är kissnödig. Blåtanden som kopplar ihop mina lurar med datorn räcker dock inte hela vägen till toaletten. Jag ”tvingas” därmed till en tiosekunderspaus för att byta spelenhet från datorn till mobilen. Att tömma blåsan med Mr Bieber som sällskap i lurarna är en märklig upplevelse.

11.15

Kollar mobilen och ser en nyhetsflash från tidigare på morgonen att sektledaren och massmördaren Charles Manson är död. Samtidigt kickar Adolphson & Falks Mer jul igång för fjärde gången. Allt känns surrealistiskt.

12.03

Har lyckats ”jobba” på i 45 minuter. Jag har mejlat, korrat en text och klippt lite i en video. Hatlåtarna fortsätter emellertid att skina igenom och göra hjärnan suddig.

När en förbipasserande hårdrockare sneglar åt mitt håll hoppas jag vid gud att han inte hör Jag såg tomten kyssa mamma läcka ur lurarna.

12.35

Har avslutat min matlåda till tonerna av Mariah. Bestämmer mig för en kort promenad. Utanför jobbet känner jag mig som en trafikfara. Jag har svårt att fokusera och det tar flera minuter att bestämma åt vilket håll jag ska gå. När en förbipasserande hårdrockare sneglar åt mitt håll hoppas jag vid gud att han inte hör Jag såg tomten kyssa mamma läcka ur lurarna.

13.00

Redaktionsmöte med min chefs röst i ena örat och Triads i det andra. På mötet tas en del seriösa saker upp och jag önskar nu starkt att jag kunde stänga av musiken.

14.16

Mötet över. Tomhet. Trötthet. Apati. Carola. Känner av en lätt feberkänsla, hjärtklappning och ett tilltagande tryck över bröstet.

15.34

Fairytale of New York för femtonde gången? Jag har helt tappat räkningen. Men det känns som den går långsammare nu än i början. Som om uppspelningen satts på halv hastighet.

Är det musiken som suger musten ur mig, eller är jag på väg att bli sjuk på riktigt?

17.00

En timme kvar! Feberkänslan har eskalerat, precis som hjärtklappningen. Hade sett fram mot att träna och svetta bort alla jul-ljud efter den här dagen. Nu är jag inte lika säker. Är det musiken som suger musten ur mig, eller är jag på väg att bli sjuk på riktigt? Chefen försöker peppa. ”En timme Anton, det är ju ingenting!”. Samtidigt sjunger Niklas Strömstedt i Triad: ”Jag såg en stjärna falla! I natt när alla sov…” Tack Niklas.

17.50

Tio minuter kvar och allt känns lite bättre. Nu jävlar spurtar vi bort det här! Tanken på att det är tre, max fyra låtar kvar tills jag få ta av mina svettiga lurar gör att hjärtklappningen och feberkänslan börja lätta.

18.00

Jag stänger av musiken. Det är tyst på redaktionen. Så tyst. Det enda som hörs är det rogivande ljudet av de knappande tangenterna när jag skriver. Jag dignar ner från stolen och lägger mig på golvet. När jag ligger och stirrar upp i taket hoppas jag innerligt på att den här ljuva ljudlösheten ska följa mig in i kvällen, natten och helst fram tills nästa jul. För en sak är i alla fall säker. Det blir ingen mer julmusik för mig i år.