Designern Ida Klamborn låter kvinnor vara stökiga

Det är morgon i slutet av 80-talet i byn Södra Sandby öster om Lund. I en av villorna är en mamma och dotter på väg till jobb och dagis. När dottern ska ta på sig strumporna upptäcker hon att den ena är svart med vita prickar, den andra rosa med blommor på. Panik. De måste passa. För det är så det är. Det mamman nu säger ska komma att lägga grunden för resten av dotterns liv. ”Vem bryr sig”, säger hon. Dottern är Ida Klamborn och vad hon nu förstår är att man kan strunta i hur det ska vara. Livet kan vara mer. Roligare.

Super mega pussy vagina

I sin design gör hon just det. Ida Klamborn ger kvinnor möjligheten till att vara på andra sätt. Stökigare. Aggressivare. Sexigare. Det har gjort henne till något av en feministisk ikon i modebranschen. Men redan som Årets nykomling på Elle-galan höll hon ett tacktal baserat på dokumentären ”Har feminismen gått för långt?” Idas svar var nej och en markering till modeeliten – politik och mode hör ihop. Efter det lanserade hon statement-t-shirten ”Super mega pussy vagina” följt av t-shirten med tryck på en tjej som onanerar. Men mest igenkänd är hon kanske för den genomskinliga toppen med handbroderade stjärnor på bröstvårtorna.

Linnéa Claeson drar ner brallorna på sextrollen

Möte med

– När jag växte upp var feminismen så mycket ”inte”. Du ska inte raka dig under armarna. Du ska inte vara sexig. Inte titta på porr. Inte gilla den tjejiga estetiken – tyll, spets, rosa, sött. Det var dålig smak. Men för vems skull? Jag bearbetar det i min design. Prinsessorna. Porren. Sexigheten.

Jag bearbetar det i min design. Prinsessorna. Porren. Sexigheten.

Årets höst- och vinterkollektion kommer från hennes grubblerier kring att som feminist tillåta sig att bli betraktad av andra samtidigt som man behåller sin självmakt. Möjligt, tänkte Ida och skapade kollektionen Made You Look Twice.

– Min version av kläder som signalerar makt, så kallad powerdressing.

Idén att visa kollektionen i små rum fick hon från fenomenet boudoir, ett särskilt rum enbart för kvinnan som tidigare fanns i överklassens hem. Modefolket på Stockholm Fashion Week fick lämna sina sittplatser vid podiet och gå ner i källaren. Där var väggar sammetsröda och spegelklädda. Skenet rött dämpat. I ett rum dansade en kvinna poledans. I ett annat sjöng en kvinna medan en projektor visade rumpor som klädde av sig mot henne. I andra tog modellerna selfies.

– Jag ville visa kläderna i ett safe space, som signalerade att kvinnan bestämmer. Då jag var fascinerad av boudoir-konceptet använde jag det i visningen.

”Vem bryr sig?”

Att föra fram sin vision är viktigt för Ida, men designen ska kunna användas också. Den ska sitta skönt. Inte kväva. Begränsa. Eller sakna fickor. Fickor där man kan lägga plånbok. Nycklar. Läppstift. Nervösa händer. För även om dagis-Ida där och då i villan på 80-talet tog på sig den svartvita och den rosa strumpan skulle det dröja innan ”vem bryr sig” landade. Strumpdagen fortsatte som vanligt. Hon tog ryggan och satte sig i baksätet på den vita rostiga Citroënen. Mamman vid ratten. I vit mjuk fuskpäls. Chanel No 5. Det röda läppstiftet målat utan spegel.

– Jag var ett blygt barn, sa inte mycket. Jag uttryckte mig med kläder. Mamma var en förebild. Hon körde sitt race. Även om vi bara skulle till sandlådan var kläderna viktiga.

Jag uttryckte mig med kläder. Mamma var en förebild. Hon körde sitt race.

Först i tonåren vågade Ida testa att själv vara på ett annat sätt. Att inte vara blyg. Chansen kom när hon skulle börja gymnasiet. Dit tog alla tonåringarna från Södra Sandby bussen. På kvällen före första skoldagen la hon fram de utvalda kläderna. Jeans och illgrön tröja. Byxorna för att smälta in. Toppen för att synas. På morgonen tog hon en tidigare skolbuss, satte sig på trappan till den stora ingången och väntade. Själv utan det trygga kompisgänget med sina invanda roller mötte hon de nya vännerna som allt eftersom trillade in.

– Det är klart att jag fortfarande är blyg. Men livet blir så begräsande om man inte tillåter sig att vara någonting annat också.

Det är klart att jag fortfarande är blyg

Kläder som pepp

När skyggheten kickar in i dag är det kläderna som backar henne. Särskilt ett plagg. Hennes ”safety pants”. I stärkande elastiskt ridbyxtyg, manchester och hög midja omfamnar de och bär upp. De hade hon på sig på tygmässan i Paris nyligen. När hon minglade i massan och skulle göra gott intryck på eventuella samarbetspartners.

– Jag är en introvert person och tar slut efter för många sociala sammanhang.

Vad har du offrat för varumärket Ida Klamborn?
– Kärleksrelationer. Men ja… nu är jag kär.

Så dröjer det med en ny kollektion nu?
– Jag har tankar. Fragment. Mer säger jag inte.