Var femte har stannat hemma från jobbet vid mens
Var femte kvinna har stannat hemma från jobbet på grund av mens. Bland yngre kvinnor är andelen ännu högre, var fjärde. Det visar en undersökning som tidningen Arbetet låtit Kantar Sifo genomföra.
Har du någon gång stannat hemma från jobbet på grund av mens? Den frågan har drygt 1 000 kvinnor svarat på i en undersökning som opinionsföretaget Kantar Sifo gjort på Arbetets uppdrag.
Och det är många som svarar ja. Framför allt är det vanligt bland yngre kvinnor, i åldersgruppen 20–29 år, där var fjärde (26 procent) uppger att de inte kunnat gå till jobbet på grund av mens.
För alla kvinnor, 20–51 år, handlar det om var femte (21 procent) som stannat hemma från arbetet av den anledningen.
– Jag blir inte förvånad över att det är så många. Det är mycket vanligare än man tror, säger Lena Marions, gynekolog och forskare vid Karolinska Institutets institution för klinisk forskning och utbildning vid Södersjukhuset.
I hennes egen forskning har hon sett att det framför allt är två faktorer som spelar in, dels om man har rikliga blödningar, dels om man har svåra smärtor i samband med mensen.
Har du någon gång varit hemma från jobbet på grund av mens?
(Så här stor andel svarade ja på frågan)
När det gäller mens och arbete menar hon att det finns olika aspekter på frågan.
– Självklart är det viktigt att anpassa arbetsplatsen så att det finns ordentliga hygienutrymmen och vilrum till exempel. Jag är inte heller främmande för gratis mensskydd, som vissa föreslår, säger hon.
Men hon varnar samtidigt för att det är farligt att normalisera för mycket, att tänka att det är så det är att vara kvinna och anpassa verkligheten efter det.
– Tänk till exempel att en patient som väntar på en operation får höra att den skjuts upp på grund av att kirurgen har mens. Det tror jag skulle göra det problematiskt för kvinnor på arbetsmarknaden.
Hon menar att man inte ska behöva acceptera att vara hemma ett par dagar i månaden på grund av mens.
Hennes recept är i stället att få fler att vända sig till vården. För det finns hjälp att få, både för dem med riklig mens och dem med svåra menssmärtor.
– Det är få som tar upp de här problemen med vården. Det är synd eftersom man inte ska behöva ligga hemma och plågas. Det finns behandlingar med smärtstillande och hormoner för att minska blödningar som skulle kunna hjälpa de flesta som har problem, säger Lena Marions.
Josefin Persdotter är doktorand i sociologi vid Göteborgs universitet. Hennes avhandling handlar om mens ur ett socialt perspektiv.
När det handlar om kvinnlig kroppslighet pratas det för lite, oavsett om det är mens, klimakteriet eller graviditeter.
Inte heller hon blir förvånad över att så många varit hemma på grund av mens.
Men hennes inställning är att snarare att man bör normalisera mens mer.
– När det handlar om kvinnlig kroppslighet pratas det för lite, oavsett om det är mens, klimakteriet eller graviditeter. Jag tycker att folk ska klaga. Säga att det här är ett problem, annars har inte systemet och arbetsgivaren möjlighet att ta in det och göra något åt saken.
Hon säger att hon inte på något sätt är emot att man behandlar de besvär som går att behandla.
– Men man riskerar att se det som ett sjukdomstillstånd i stället för en normal kroppsvariation. Ibland är man hungrig, ibland törstig och ibland har man hormonnivåer som påverkar ens arbete.
Josefin Persdotter tror inte att en större mensmedvetenhet på arbetsplatserna skulle skapa problem för kvinnor i arbetslivet, att arbetsgivare skulle vara mindre benägna att anställa kvinnor för att de kanske kommer vara hemma ett par dagar varje månad.
– Jag anser att vi har ett samhälle som borde kunna hantera det här på arbetsmarknaden. Vi har kommit så långt att det inte bör vara ett problem, säger Josefin Persdotter.
Hon är även en av grundarna till organisationen Mensen, som uppmärksammats på senare tid för att de vill menscertifiera arbetsplatser.
– Det handlar om att man kan sätta på sig mensglasögon när man tittar på arbetsplatsens utformning. Det kan vara saker som toalettens utformning. Just toa är ett ställe jag hamnat på i min egen forskning, det är i samtalen om den som folk blir mest engagerade, säger Josefin Persdotter.
Som exempel nämner hon något som kallas bidette och som finns i på många toaletter i Finland, men också är vanligt i den muslimska världen.
Det är ett duschmunstycke vid toaletten som kan användas för att spola av sig.
– Många upplever mens som kladdigt och kanske illaluktande och då är det bättre att spola rent. Dessutom är det skonsammare med vatten än med papper.
Artikeln är tidigare publicerad i Arbetet, som tillsammans med Handelsnytt och tre andra tidningar ingår i LO Mediehus.
Läs mer om ämnet här.
