Pepper Potemkin vill ha tutt-tofsar på fackmötena

– Jag har alltid varit bekväm i min kropp, drömt om att uppträda och bli rockstjärna men har haft en ”inte ska väl jag-röst” i mig. Men livet är för kort. Har du en dröm, kör bara.

Burlesken kom först. Hårdrocken nyligen. Fram till för tre år sedan stod hon fortfarande framför spegeln med hopprepet i handen. Burlesken träffade henne som ett skott i hjärtat 2004. Hon var på resa i USA och hamnade i Las Vegas. På en av scenerna: En kvinna som ålade sig ur sin tjusiga kostym. Utstrålningen. Styrkan. Magin.

Tuff brud i lyxförpackning

Tillbaka i Sverige fick hon nys om att burleskgruppen The Amazing Knickers Kittens sökte ny medlem. Take it or leave it, tänkte hon och gick på audition. Hon tittade på de andras pampiga showkits. Själv stod hon i mysbyxor och ville gå hem. I stället satte hon på Lill-Babs Tuff brud i lyxförpackning och körde. Några dagar senare kom mejlet. Hon minns hur kinderna värmdes röda. Hjärtat bultade så snabbt att det måste ha synts på tröjan. Hon hade blivit burlesk-artisten Pepper Potemkin.
– Det handlar inte om att ha de sexigaste kläderna. Du ska kunna klä av dig en ananas-kostym och det ska kännas förföriskt.

Fackklubb för burleskartister

Gemensamt för de olika burlesk-formerna är att de ofta innehåller humor och någon form av avklädning med betoning på stripteasens tease. Artisten är alltid subjektet. Pepper identifierar sig med 50-talets kvinnliga arbetare som fick ta assistentjobb på stadens kabaréer när jordbruket inte gick att försörja sig på.

På dagarna jobbar Pepper deltid i en lakritsbutik. Där finns också hennes andra alter ego: Solveig. En dansk kvinna med bestämda åsikter. Tänk 70-tal, kedjerökning och stora bruna glasögon. Solveig brukar förfasa sig över situationen på lagret. Alla lådor och förpackningar som inte slängs där Solveig tycker de borde.
– Min chef har bett mig köra Solveig när jag säljer, säger hon och avfyrar ett skratt.

Jag gillar facket. Att alla ska med. Så är det med burlesken också. Alla kurvor ska svänga.

Hon gillar när det händer saker. När hon för tre år sedan fick frågan om att provsjunga för hårdrocksbandet The Heard blev det självklart: Ja. Hennes hjärna rusar med idéer. Pang. Pang. Pang. Nu kläcker hon idén: att starta ett fackförbund för burlesk-artister.
– Tänk dig massa brudar i tutt-tofsar på fackmötena, säger hon och brister ut i sitt Pepper-skratt.
–  Jag gillar facket. Att alla ska med. Så är det med burlesken också. Alla kurvor ska svänga.

Fotnot: Pepper heter egentligen någonting annat men använder Pepper i offentliga sammanhang.