Olivoljan rycker till halvvägs framme på bandet och välter över kanten. Hela världen rör sig i slowmotion när vi maktlösa ser flaskan drämma i golvet och olja och glassplitter långsamt rinner ut framför kassan som en liten spontan Jackson Pollock. Det pigga pensionärsparet som är i full färd att lasta upp sina varor stannar förskräckt upp. Kunden bakom slinker snabbt iväg till kassan några rader ner och lämnar oss i fred med vårt konstverk.
Paret insisterar först på att hjälpa till med röran, men med corona i åtanke kommer vi alla tre överens om att det är bättre att en städar. Vi börjar småprata samtidigt som jag torkar och varsamt placerar glasskärvor en och en i en tom plastburk. Paret är jättetrevliga och berättar glatt om sin dag: de har paddlat kanot! Bara någon kilometer bort kan man låna kanoter gratis av kommunen i utbyte mot att man samlar med sig sopor ur stadens vattendrag. Otroligt koncept, är vi alla tre överens om.
Kanske skulle jag ringa det här paret runt den 11:e varje månad, åka ut och paddla kanot med dem och se om det slutar med att jag drämmer paddeln i huvudet på dem eller om de adopterar mig?
Jag har en ganska bra dag. Har ingenting emot att lägga mig på golvet i mina stela arbetsbyxor som knappt går att böja sig i och torka olja. Mirakulöst nog får jag inte heller någon kö efter paret, AC:n har inte havererat och det är varken lördag, löning eller midsommarafton, så jag behöver inte stressa.
Jag märker hur parets genuina vänlighet gör mig ännu gladare. Ibland när jag har PMS tänker jag att ja, det är bara att rida ut för det går inte att styra utflippade hormoner med viljestyrka. Kanske har jag fel? Kanske skulle jag ringa det här paret runt den 11:e varje månad, åka ut och paddla kanot med dem och se om det slutar med att jag drämmer paddeln i huvudet på dem eller om de adopterar mig? Å andra sidan, det kanske är för riskabelt. Men de var underbara människor och det är det jag vill ha sagt.
Det här är vad som ger mig liv med butiksjobbet. De mänskliga mötena. Jag mådde så bra resten av dagen tack vare det här. Jag spred vidare parets livsglädje till andra kunder, till mina kompisar när vi käkade middag på kvällen, till min tenta som blev det bästa jag skrivit. Tittade mig i spegeln när jag skulle lägga mig och tänkte att mitt liv inte är så pjåkigt ändå.
Vill verkligen hälsa till det här underbara paret och hoppas att de har det sjukt gött och har paddlat jättemycket kanot och att allt gick bra utan olivolja. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur världen skulle se ut om alla reagerade så här på spilld olivolja.
