”Det är inte våra löner som drivit fram inflationen”
Det går att kämpa för löneökningar som kompenserar för höjda priser. Facket borde kräva högre löneökningar än LO:s ynka 4,4 procent, anser två lagerarbetare.
I Storbritannien strejkar transportfacket RMT för lönehöjningar som kompenserar för den höga inflationen. Det kan vi göra i Sverige också, anser skribenterna.
Vardagen blir allt svårare att klara för många. Ökande priser på mat, el och drivmedel slår hårt mot arbetarklassens plånböcker. I en sån situation borde facken kräva löneökningar som kompenserar för inflationen. Nu står vi i stället här med LO-ledningens gemensamma krav på ynka 4,4 procent.
Det högsta sen industriavtalet tillkom säger man, men i praktiken kommer det innebära en rejäl reallönesänkning när inflationstakten nästan är uppe i 10 procent.
Och när man är klara vid förhandlingsbordet lär man som vanligt säkert ha gått med på mindre. Handels ledning välkomnar kravet, men det gör inte vi. Vi menar att vi kan och borde kräva mer.
Våra löner har inte skapat inflation
Vi måste ta ansvar för att inte driva upp inflationen ytterligare, heter det. Men varför är det vi som ska ta ansvar för kapitalisternas kris?
Det är inte våra löner som drivit fram inflationen. Även med den tidigare inflationstakten på runt 2 procent har vi inte sett några betydande reallöneökningar på många år nu.
Prisökningarna i dag skylls gärna på kriget i Ukraina, men var det billigt innan kriget bröt ut? Tvärtom, priserna för elnät har ökat med 27 procent mellan 2014 och 2019.
Samtidigt har de stora elbolagens vinster ökat. Ett märkligt sammanträffande förstås. Detsamma gäller matvarujättarna.
Rekordstora vinster
Minskad tillgång används ofta som skäl för att höja priserna, men det handlar inte om att de stackars storföretagen är tvungna att göra detta för att inte gå under.
Företagen höjer priserna för att de kan, inte för att de måste. Ica-handlarna har precis redovisat rekordstora vinster, det råder med andra ord ingen kris i de stora matföretagens ekonomi. Trots detta fortsätter prisökningarna.
Även de stora industriföretagen gjorde miljardvinster förra året. Vi som jobbar skapar enorma värden i ekonomin men får själva se en allt mindre del av dem när vinsterna ökar på lönernas bekostnad.
Strejk för högre lön
Det varnas för en pris-lönespiral om vi höjer lönerna för mycket. Men det vi ser nu är snarare det motsatta. Det är företagen som höjer priserna för att kunna öka sina vinster.
Då finns det ingen anledning för oss att hålla tillbaka våra lönekrav. Det som behöver begränsas är inte våra löner och levnadsstandard – utan företagens vinster.
Det går att kämpa för högre löner som kompenserar för de höjda levnadsomkostnaderna. Det gör man i andra länder. I till exempel Storbritannien är transportfacket RMT och postarbetarna i CWU ute i strejk för just detta. Varför gör vi inte likadant i Sverige?
Vad är reallöneökning?
Reallöneökning är ett mått på hur mycket mer man kan köpa när lönen ökar. Reallöneökningen är löneökningen minus inflationen (dvs de allmänna prisökningarna under ett år).
Exempel:
Om lönerna ökar med 3 procent samtidigt som priserna på varor och tjänster ökar med 2 procent blir reallöneökningen 1 procent. Man kan köpa 1 procent mer än tidigare.
Om lönerna ökar med 3 procent samtidigt som priserna ökar med 10 procent minskar reallönerna med 7 procent. Man kan köpa 7 procent mindre än tidigare, trots att lönen har höjts.
Riksbankens mål är att inflationen ska ligga runt 2 procent. Om den blir högre kan Riksbanken höja räntan för att försöka dämpa inflationen.
