”Tack vare min chef och mina kollegor kunde jag jobba kvar i butiken trots att mitt barn fick adhd-diagnos”
När Annelies barn slutade gå till skolan förändrades hennes liv. Tack vare anpassningar på jobbet kunde hon arbeta kvar. Nu önskar hon att fler arbetsgivare tar ett större ansvar.
Det var i förskoleklassen det började. I ettan gick mitt barn knappt till skolan alls. När hen fick en adhd-diagnos hoppades vi på stöd. Men det fanns inga resurser. Mitt liv förändrades, som förälder och som anställd.
Jag arbetar i en livsmedelsbutik och en dag när jag var i självscanningen ringde skolan och sa: ”Ditt barn är borta. Vi har ringt polisen.” I panik sprang jag från jobbet.
Det är inte enda gången skolan ringt. Jag var ständigt beredd. Det är extremt stressande.
Att behöva lämna kollegorna. Att vara orolig för vad chefen kommer säga.
Men jag möttes av förståelse. Jobbet blev en plats där jag kunde komma ifrån kaoset en stund.
Kämpade varje dag
Varje dag kämpade jag med att få mitt barn till skolan. Varje morgon var det ont i magen, ont i huvudet, ont i lilltån eller något annat.
Det var gråt och bråk. När jag väl kom till jobbet var jag helt slut.
Och med skolfrånvaron och barnets mående kommer mängdvis med samtal och möten med skolpersoner och vårdpersonal.
Det är prat med ”mobila teamet”, BUP, kommunen och Skolinspektionen.
När det var som värst ville mitt barn inte leva längre. Det är fortfarande ett öppet sår i hjärtat.
Gick ned i arbetstid
Ett tag gick jag ner i arbetstid. Ett tag var jag sjukskriven på grund av stress. Efter det anpassades mitt schema och mina arbetsuppgifter till det jag behövde.
Jag har mött många andra stressade föräldrar. Det är väldigt vanligt att man, som NPF-förälder, blir utbränd. Det har jag sett mycket av.
Ofta behöver man bara att någon visar att den bryr sig. Men ibland behöver chefen göra sitt yttersta. Arbetsanpassningar ska göras efter den anställdas behov.
Har man en god dialog med sin chef så kan det bli riktigt bra.
Klarade att jobba med stödet
Tack vare att jag har en förstående chef och känner stödet från mina underbara kollegor så klarade jag av att arbeta kvar.
Nu önskar jag verkligen att alla andra som går igenom något liknande ska få samma chans, med stöd från ledningen men även skyddsombud och fackliga förtroendevalda.
Så länge som det är så här i skolorna för våra barn, behöver chefer steppa upp och ta ett större ansvar för att personalen ska må bra.
För det är människors liv som står på spel.
