Av Linnéa Klint På Maxi Ica Hälla i Västerås finns en klubb sedan 1988. Margareta Forss, 56 år, har varit ordförande sedan dess. Många frågor har kommit och gått,
idag är hon orolig över att det i avtalsrörelsen ska naggas på ob-ersättningen.
– Då kommer butikerna att hålla ­öppet dygnet runt. Men samtidigt, tar man bort en del av ob:t vill ingen jobba de tiderna, säger hon.
Vinsterna är höga för Maxi Ica. Västeråsbutiken har av tidningen Icanyheter rankats som den femte största dagligvarubutiken i Sverige 2006. Här är Johanna Andersson, 21 år, schemalagd på tio timmar i veckan, men brukar jobba 15–20. Hon sitter i kassan och är beroende av ob för att få tillräckligt i lön. Hon skriver upp sig på lediga tider eller så ringer Maxi Ica, eller skickar ett sms.

– Alla är som gamar på listorna över lediga tider. Och när man får sms, då ringer man på en gång, men någon ­annan hinner alltid före. Det är väldigt mycket ”först till kvarn”, säger hon och häller upp en skål geléhjärtan i personalrummet. Asken hade gått sönder i butiken och kan inte säljas.
Johanna Andersson tycker inte att hon har något socialt liv.
– Är man ledig måste man släppa allt för att jobba även om de sätter upp en på fjuttimmar. Dels för pengarna, dels för att de aldrig ringer tillbaka annars. Jag har en kompis som jobbar på dagis och blir inringd som jag, ibland samma dag. Hon förstår när vi måste ställa in saker.

I mars ska Johanna Andersson flytta hemifrån. Hon kommer klara av att betala mat och hyra om hon jobbar ­­
ob-tider. Hon är inte med i facket, har inte tänkt så mycket på det. – Jag jobbar så himla lite och alla som är med snackar om att det är så dyrt. Men mamma har sagt att jag ska gå med, speciellt nu när jag flyttar hem­ifrån och får hemförsäkring via facket, säger hon innan hon går till­baka till kassan.
Bland alla röda skjortor sitter hennes kassakollega Ewa Olofsson, 53 år, som jobbar 32 timmar i veckan.
– Jag är väl den som har mest timmar i kassan. Alla vill ju inte ha mer arbetstid, men jag tycker att de som vill det ska få det. Men istället för att öka en tjänst från 20 till 30 timmar så anställer Maxi Ica fler. De behöver fler huvuden som de uttrycker det.
Jessica Blidfält är 28 år och jobbar i kundcentret. Hon är med i facket och har ”gett sig fan på att vara det för att alla säger att de ska gå ur”. Om hon vore fackligt aktiv skulle hon kämpa för att man efter en tids anställning får rätt till heltid.

– Det är för jävligt, det finns de som är anställda på tio timmar. Jag har jobbat sedan 1999 och har 32 timmar i veckan, jag tycker att man borde få tillträde till heltid nu. Dessutom skulle jag kämpa för att behålla ob-ersättningen. Jag lever ju på den.
Butikens klubbordförande Margareta Forss jobbar i delikatessen och i kallskänken. Karin Gunnarsson, 28 år och klubbens studieorganisatör, jobbar på frukt- och gröntavdelningen. Båda arbetar heltid. Det gör de flesta ”på golvet”, deltidarna finns mest i kassalinjen och delikatessen. De tycker att uppdelningen är tråkig, men hoppas att försöket med rotation ska göra vi-känslan bättre. Sedan några veckor är de schemalagda som ”resurser” delar av dagen, då är de tillgängliga för andra avdelningar. Margareta Forss och Karin Gunnarsson lär sig bland annat kassan.
– Det är kul att göra något nytt. Dessutom får man större förståelse för varandras arbetsuppgifter, säger Karin Gunnarsson.
Men försöket med rotation ses inte bara med blida ögon. Det är februari och månaderna efter jul är kunderna sparsamma.
– Det dras in på timmar nu, sen kommer påsken och då får cheferna skrämselhicka. De löser nerdragningarna med rotation, när vi kan alla avdelningar behövs det mindre personal. Men det håller inte, vi är för få, säger Margareta Forss.
Fackklubben har som målsättning att alla som är fast anställda på deltid ska få jobba minst 18 timmar i veckan. Förutom kampen för fler timmar är minskade öppettider en prioriterad fråga. Samtidigt förklarar Margareta Forss att alla inte vill ha kortare öppettider, till exempel studerande som vill jobba kvällar och helger.
– Det är svårt det där, det blir två läger. Och oftast är de inte med i facket.

På Maxi Ica Hälla är runt hälften av de anställda med i Handels. Margareta Forss har varje vecka en timmes
expeditionstid, men de flesta brukar komma till henne när hon står i kallskänken.
– Många jobbar få timmar, de som studerar är svårast att få med i facket. De yngre killarna är väldigt svåra också, de tänker att de ska bli egna handlare. Samtidigt hör jag flera säga att de inte ska gå ur när de ser hur den borgerliga regeringen håller på, säger Margareta Forss.
Klimatet mellan fack och arbets­givare beskriver Karin Gunnarsson som ”jättebra”. Men det fackliga intresset hos personalen är lågt.
– Det ska hända något för att folk ska vakna till. På årsmötet till exempel var vi bara tio stycken. Men en rolig sak är att vi fick med två tjejer från kassan i styrelsen. Det är bra att vi täcker den delen också, säger Margareta Forss. Av Linnéa Klint På Maxi Ica Hälla i Västerås finns en klubb sedan 1988. Margareta Forss, 56 år, har varit ordförande sedan dess. Många frågor har kommit och gått,
idag är hon orolig över att det i avtalsrörelsen ska naggas på ob-ersättningen.
– Då kommer butikerna att hålla ­öppet dygnet runt. Men samtidigt, tar man bort en del av ob:t vill ingen jobba de tiderna, säger hon.
Vinsterna är höga för Maxi Ica. Västeråsbutiken har av tidningen Icanyheter rankats som den femte största dagligvarubutiken i Sverige 2006. Här är Johanna Andersson, 21 år, schemalagd på tio timmar i veckan, men brukar jobba 15–20. Hon sitter i kassan och är beroende av ob för att få tillräckligt i lön. Hon skriver upp sig på lediga tider eller så ringer Maxi Ica, eller skickar ett sms.
– Alla är som gamar på listorna över lediga tider. Och när man får sms, då ringer man på en gång, men någon ­annan hinner alltid före. Det är väldigt mycket ”först till kvarn”, säger hon och häller upp en skål geléhjärtan i personalrummet. Asken hade gått sönder i butiken och kan inte säljas.
Johanna Andersson tycker inte att hon har något socialt liv.
– Är man ledig måste man släppa allt för att jobba även om de sätter upp en på fjuttimmar. Dels för pengarna, dels för att de aldrig ringer tillbaka annars. Jag har en kompis som jobbar på dagis och blir inringd som jag, ibland samma dag. Hon förstår när vi måste ställa in saker.
I mars ska Johanna Andersson flytta hemifrån. Hon kommer klara av att betala mat och hyra om hon jobbar ­­
ob-tider. Hon är inte med i facket, har inte tänkt så mycket på det. – Jag jobbar så himla lite och alla som är med snackar om att det är så dyrt. Men mamma har sagt att jag ska gå med, speciellt nu när jag flyttar hem­ifrån och får hemförsäkring via facket, säger hon innan hon går till­baka till kassan.
Bland alla röda skjortor sitter hennes kassakollega Ewa Olofsson, 53 år, som jobbar 32 timmar i veckan.
– Jag är väl den som har mest timmar i kassan. Alla vill ju inte ha mer arbetstid, men jag tycker att de som vill det ska få det. Men istället för att öka en tjänst från 20 till 30 timmar så anställer Maxi Ica fler. De behöver fler huvuden som de uttrycker det.
Jessica Blidfält är 28 år och jobbar i kundcentret. Hon är med i facket och har ”gett sig fan på att vara det för att alla säger att de ska gå ur”. Om hon vore fackligt aktiv skulle hon kämpa för att man efter en tids anställning får rätt till heltid.
– Det är för jävligt, det finns de som är anställda på tio timmar. Jag har jobbat sedan 1999 och har 32 timmar i veckan, jag tycker att man borde få tillträde till heltid nu. Dessutom skulle jag kämpa för att behålla ob-ersättningen. Jag lever ju på den.
Butikens klubbordförande Margareta Forss jobbar i delikatessen och i kallskänken. Karin Gunnarsson, 28 år och klubbens studieorganisatör, jobbar på frukt- och gröntavdelningen. Båda arbetar heltid. Det gör de flesta ”på golvet”, deltidarna finns mest i kassalinjen och delikatessen. De tycker att uppdelningen är tråkig, men hoppas att försöket med rotation ska göra vi-känslan bättre. Sedan några veckor är de schemalagda som ”resurser” delar av dagen, då är de tillgängliga för andra avdelningar. Margareta Forss och Karin Gunnarsson lär sig bland annat kassan.
– Det är kul att göra något nytt. Dessutom får man större förståelse för varandras arbetsuppgifter, säger Karin Gunnarsson.
Men försöket med rotation ses inte bara med blida ögon. Det är februari och månaderna efter jul är kunderna sparsamma.
– Det dras in på timmar nu, sen kommer påsken och då får cheferna skrämselhicka. De löser nerdragningarna med rotation, när vi kan alla avdelningar behövs det mindre personal. Men det håller inte, vi är för få, säger Margareta Forss.
Fackklubben har som målsättning att alla som är fast anställda på deltid ska få jobba minst 18 timmar i veckan. Förutom kampen för fler timmar är minskade öppettider en prioriterad fråga. Samtidigt förklarar Margareta Forss att alla inte vill ha kortare öppettider, till exempel studerande som vill jobba kvällar och helger.
– Det är svårt det där, det blir två läger. Och oftast är de inte med i facket.
På Maxi Ica Hälla är runt hälften av de anställda med i Handels. Margareta Forss har varje vecka en timmes
expeditionstid, men de flesta brukar komma till henne när hon står i kallskänken.
– Många jobbar få timmar, de som studerar är svårast att få med i facket. De yngre killarna är väldigt svåra också, de tänker att de ska bli egna handlare. Samtidigt hör jag flera säga att de inte ska gå ur när de ser hur den borgerliga regeringen håller på, säger Margareta Forss.
Klimatet mellan fack och arbets­givare beskriver Karin Gunnarsson som ”jättebra”. Men det fackliga intresset hos personalen är lågt.
– Det ska hända något för att folk ska vakna till. På årsmötet till exempel var vi bara tio stycken. Men en rolig sak är att vi fick med två tjejer från kassan i styrelsen. Det är bra att vi täcker den delen också, säger Margareta Forss.