Dagskassan ligger i en magväska, knappt stängd, sedlarna skymtar. En trädgårdsstol i plast med en tanig dyna finns att vila på. Toalettbesöken får gå snabbt, då är ståndet obemannat. 17-årige Fredrik Johansson står ensam och säljer jordgubbar och hallon i åtta timmar, fem dagar i veckan, utomhus. Han trivs, står här för fjärde året i rad. Medan Fredrik tjänar fyra kronor per såld liter står 15-åriga Carolina Alander i en annan ände av Östersund och säljer jordgubbar för ett företag som gjort en grej av att det har slutit kollektivavtal med Handels. Hon har en fast timlön på 55 kronor, och arbetar i fyratimmarspass. Men hon är likväl ensam, får stressa på toaletten och ansvara för ”kassan” – en läderväska.
Handels ungdomsgrupp i avdelning Sundsvall – Jenny Grenander, Sandra Ottosson, Fredrik Bylund och Daniel Lundberg – är i dag ute på kampanjen ”Facket i sommarland” i Östersund. Två och två går de oanmälda in i butiker för att informera sommarjobbare om deras rättigheter och skyldigheter och för att ”vara ett störande moment för arbetsgivare”, som Fredrik säger. Jordgubbsförsäljarna är sommarens återkommande gissel. Kollektivavtalet unikt.
Efter en förmiddags uppsökeri möts de fyra ungdomarna för lunch vid vattnet. Färskpotatis, kotlettrad och aioli på papperstallrikar med plastbestick. Utvärdering av dagens del ett. Killarna blev utslängda från Coop. Tjejerna träffade sommarjobbare med rätt lön, men som inte visste vad minimilöner, anställningsbevis eller Handels var. Nästan ingen vet.

– Vet du vilka vi är? frågar Jenny inne på Lidl.
– Inte en aning, säger 17-årige sommarjobbaren Max Kanon, trots att Jenny tidigare haft skolinformation för hans klass som läser handelsprogrammet.
De snackar löner och anställningsbevis. Han tror att han har fått ett anställningsbevis, ”de där två likadana papprena som jag skrev på?” Sandra lämnar lönetabeller och godis på lunchbordet där Max sitter och äter sin matlåda över en kvällstidning. Han uppskattar besöket.
– Det är bra. Det är inte direkt så att jag skulle söka upp dem om det inte hände något superspeciellt, det är bättre att de visar att de finns.
I Lidls kassa sitter 16-åriga Fadi Sultan. Det är hans första sommarjobb. Fadi går till personalrummet för att prata med Jenny och Sandra från Handels. Butikschefen byter av honom under tiden. Fadi tycker att det är bra att Handels kommer för han vet ”ingenting” om sina rättigheter.
Hans arbetsuppgifter är att plocka upp varor och att sitta i kassan. Det bästa med jobbet är lönen, högre än kollektivavtalets minimum kollar Jenny upp. Det sämsta är att kliva upp tidigt, långa arbetsdagar på nio timmar och att det är ett enformigt jobb, ”samma sak varje dag”. Att som 16-åring sitta i kassan med risk för hot och våld och dessutom ansvar för att kolla legitimation vid öl- och tobaksköp tycker han funkar.
– Det som kan vara jobbigt är att det kan kännas som om andra tror att jag inte sköter det, att jag släpper förbi mina kompisar, säger Fadi.

Denna dag börjar festivalen Storsjöyran i Östersund. Mycket människor är i rörelse på stadens huvudgata. Framåt kvällningen börjar ungdomar samlas med påsar från Systemet. Bakom marknadsstånden står barn tillsammans med sina föräldrar och säljer heliumballonger och platsgevär. Utanför den heta, kvava och trånga godisbutiken i slutet av gatan står Pontus Sjöqvist, 16 år, och säljer färggranna godisremmar till sockersugna för andra sommaren i rad. Sedlarna lägger han i en svart liten väska och mynten i glassbägare.
– Allt är bara bra här. Jag får koll på staden, träffar mycket folk, säger han.
Lönen godkänns av Fredrik efter en titt på lönetabellen, men han ber att Pontus ska kolla med chefen att han får ob-ersättning.

Efter den fjärde dagen på gator och torg känner sig Handelsgänget nöjt. Mottagandet har överlag varit positivt. Tillsammans har de fyra besökt 112 arbetsplatser.
– Man märker att det ger resultat när man ser folks aha-upplevelser – ”jaha, har jag rätt till det?” säger Fredrik.
– Den svåraste frågan jag fått under veckan måste varit, ”varför ska jag stanna i facket?” säger Daniel.
De konstaterar att avdelningen är förskonad från de värsta skräckexemplen. ”Facket i sommarland” på västkusten har däremot räknat ut att på Smögenbryggan gav bara cirka fem av 50 butiker sina sommarjobbare ob-ersättning. I Lysekil stötte de på en arbetsgivare med en ”väderklausul” – fint väder innebar jobb. Dåligt väder, inget jobb, inga pengar. Från Skåne berättar en som var med i ”Facket i sommarland” om ensamma jordgubbsförsäljare vid högtrafikerade vägar, under midsommar hade någon 30 000 kronor i dagskassan.
– Är man sommarjobbare är man inte så himla kaxig. De flesta är godtrogna, ifrågasätter inte utan är glada för det de får och för att de fått jobb överhuvudtaget, säger Fredrik.
– Ja, vad visste man själv när man började, skrattar Jenny. Om man inte vet vad som gäller tror jag inte att man upplever att man tar en massa skit. Sen tror jag inte att chefer överlag är dumma.
Lösningen på sommarjobbsproblemen tror de är regelbundna besök som de gjort i veckan. Och fler klubbar och ombud som kollar att allt står rätt till.
– Under veckan överlag har vi inte träffat så många renodlade sommarjobbare. De är snarare ”extringar” som går upp till heltid på sommaren. Det är bra. Då får de fler timmar och en chans till fast tjänst, vilket ger mer trygghet. Och när man varit på ett ställe ett tag lär man sig att ifrågasätta, säger Jenny.
Avdelningens ungdomsgrupp har i år kommit igång på allvar. Fredrik berättar att han innan dess har fått fokusera mer på att jaga engagerade än på att bedriva verksamhet. Den här veckan var annorlunda, och deras första ihop eftersom Daniel är ny.
– Vi har haft jävligt roligt tillsammans. Dessutom utvecklas man som människa, säger Fredrik.