Beslutet som meddelades de anställda i augusti var väntat: Menigo Foodservice bygger ett centrallager för hela Sverige och slår ihop sina två regionlager för Stockholm på samma plats. Modernt och effektivt blir det. Men Strängnäs? Det var en besvikelse för många av lagerarbetarna.
– Vi hade hoppats att det skulle hamna närmare Stockholm, säger Handels klubbordförande Christer Elfström.

Inte många av de drygt hundra medlemmarna i Handelsklubben är pigga på att bosätta sig i den lilla Sörmländska stiftsstaden när det nya lagret invigs nästa höst. Och att pendla de åtta milen kostar timmar varje dag och tusenlappar varje månad.
– Jag kan inte flytta, min fru har bra jobb i Stockholm. Jag borde se mig om efter något annat, men jag har aldrig sökt jobb, säger Anders Öhrn, 40 år, som arbetar med att plocka order på Menigos avdelning för vin och sprit i Årsta.
Han hoppas att de som måste sluta kan få någon form av omställningsstöd för att komma vidare i arbetslivet. Det är en av punkterna som facket ska förhandla med företaget om.

Icke förhandlingsbar är däremot den ”stanna kvar-premie” företaget ensidigt har infört för att motivera de anställda att upprätthålla driften i Stockholm fram till nedläggningen. I ett första seg betalar Menigo 6 000 kronor brutto till var och en som stannar året ut, är frånvarande högst tre dagar och presterar minst 95 procent av sin tidigare insats. Prestationskravet är lätt att mäta för dem som arbetar på ackord. För andra, som chaufförer och städare, gör arbetsledaren en subjektiv bedömning.
– Det kan uppmuntra till rövslickeri. Vi vill att facket ska få vara med vid bedömningen, säger Christer Elfström.
– Det som premieras är närvaro. Den som är sjuk eller vårdar sjuka barn fyra dagar under hösten får ingen premie alls, klagar klubbens sekreterare Olle Lindberg.

Det lilla halmstrået av hopp för de anställda i Stockholm är den färskvarucentral med ett tjugotal arbetstillfällen som blir kvar i Årsta. Frågan är hur bemanningen ska gå till.
– Jag hoppas jobben går till dem som varit anställda längst, säger Gunnar Öhman som kommer körande med en pall basilikaburkar på trucken. Han fyller snart 55 och har jobbat i företaget sedan 1974.
– Klart att LAS-listan ska gälla. Vill företaget göra avsteg så måste de förhandla, säger Christer Elfström som hoppas att Menigo ska ändra sin inställning att inte erbjuda avtalspension för de äldsta medarbetarna.
Fortsatt jobb i Årsta är drömmen också för Ronald Johansson som tar en kopp kaffe utanför den slitna lagerbyggnaden innan han ska börja eftermiddagsskiftet.
– Annars får man väl gå till Martin, säger han och nickar mot en stor lagerbyggnad 400 meter bort som rymmer en av Menigos största konkurrenter, företaget Martin Olsson.
Med flera hundra lediga lagerjobb i Stockholm är arbetsmarknaden långt ifrån nattsvart, åtminstone för den som är ung och stark. Det kan behövas en rejäl morot för att få de bästa krafterna att stanna till slutet på Menigo.