– Att inte få visa tatueringar eller piercingar är naivt och löjligt, som att bara anställa blonda, säger David Athle, 25 år, som jobbar på Coop Konsum Zinken.
Tillsammans med arbetsuniformen har han piercingar, tatueringar och uttöjda öronsnibbar. Han har nyss tatuerat rymdvarelsen Alf på armen. Alf trängs med ett emblem på en låttitel av rockbandet Glorious Bankrobbers, Ugly Kid Joes maskot och inristade blixtar på underarmarna. När han står i charken tar han av sina stora piercingar och samlar det svarta långa håret i en mössa. När han har armband har han långärmat.
– Lite armband i fisk är inte så fräscht, ler han.
David Athle är tjenis med de flesta, har jobbat här i sju år och hoppas på att snart bli mejeriansvarig. Att ha arbetskläder tycker han är självklart på en offentlig arbetsplats för att kunderna ska se vilka som jobbar där och för att man ska se proper ut. Lika självklart tycker han det är att inte behöva dölja sina tatueringar eller ta ur piercingarna, om det inte är av hygienskäl. De är en del av mig, resonerar han.
– Låt en individ vara en individ. Låt mig se ut som mig själv även när jag jobbar, annars skulle jag bara kunna bli tatuerare, städare eller byggare. Tiderna förändras, tatueringar och piercingar har i princip alla i dag. Här är det en 60-åring som nyss gjort en.

När Helena Ramenby, 30 år, på Hennes och Mauritz på Ringen köpcentrum, klär sig på mornarna brukar hon tänka på vad hon ska göra den dagen. Stå i kassan, vara i butiken, dekorera eller ha en lagerdag? På helgerna piffar hon till sig lite extra.
– Vi har ingen klädpolicy, men jag har ofta H&M-kläder ändå, i vinter blir det många stickade klänningar. Det är bra att vi får klä oss i det vi vill. Om man passar i butik beror inte på det eller tatueringar, det har med människan att göra. Hur trevlig och serviceinriktad man är.

Bakom Teknikmagasinets kassa i Globens köpcentrum står 19-åriga Pernilla Svensson som är mer positiv till regler om hur man ska se ut på butiksgolvet, eftersom man representerar företaget, inte sig själv. Hon bär företagets svarta pikétröja med logga, privata jeans och Crocs. Hon har inte hört talas om företagets klädpolicy som är i planeringsstadiet och som föreslagit förbud mot piercingar, stora örhängen och hårspännen. Men hon tycker inte att det vore konstigt med en sådan.
– Vd:n har rätt att bestämma, som anställd får man respektera det. Jag har jobbat som croupier. Då fick jag inte ha för mycket smink, skulle ha diskreta örhängen, inga piercingar. När det är så i andra branscher ser jag inte varför handeln ska vara ett undantag. Och det är bra att vi har pikétröjan. När alla har likadana slipper man konflikten om vad som är okej eller inte.

På Siba i centrala Stockholm har Jessica Franzén, 28 år, inte märkt av någon klädpolicy mer än att man ska ha arbetskläder. Hon tycker att kläderna är bra dels för att det syns vem som jobbar där. Dels för att det underlättar när man vet vad man ska ta på sig på mornarna. Hon har inte hört några diskussioner om att man måste ta ut piercingar eller täcka tatueringar, som den centrala policyn säger.
– Det är inget som drabbat mig och jag har ingen åsikt om det. Jag har jobbat med folk som haft tatueringar som synts. Det är mycket som sägs, men som inte görs i butikerna.

Beatles sjunger högt ur högtalarna i butiken Weekday på trendiga Götgatan. Med 18 tatueringar på armar och hals står 30-åriga Julia Sollin och viker jeans. Här gäller regeln ju mer desto bättre.
– Det passar mig alldeles utmärkt. Jag gillar att uttrycka mig genom kläder och tatueringar.
Ett jobb med långärmat och polokrage som skulle täcka hennes döskallar och ankare är inget för henne.
– Det är 2007. Ingen ska bestämma vad jag ska ha på mig när jag jobbar, jag gör ett lika bra jobb ändå. De flesta som jobbar här är modemedvetna och har egna stilar. Det ger inspiration till kunderna. Det är skönt att vi inte har några arbetskläder utan att man får se ut som man brukar. Ja, jag går i och för sig inte i mjukisbyxor här.

En sväng till Indiska och vi möter Sara Holst, 26 år. Hennes asieninfluerade tatueringar slingrar sig runt båda överarmar.
– Det vore inte kul att täcka dem en varm sommardag när det är 30 grader i butiken. Tatueringarna är en del av mig och jag vill kunna visa mig som den jag är. För mig skulle det kännas lite inskränkt att behöva dölja dem. Men Indiska är flexibelt med sådant och vill ha mångfald. All inspiration kommer ju från orienten.