När 43-åriga Magnus Sjöbleke öppnade kuvertet med beskedet att han fått Handels kulturstipendium på 30 000 kronor trodde han först att det var ett vanligt inbetalningskort för medlemsavgiften till Handels.
– De har samma kuvert, så det blev en överraskning. Tur att jag inte slängde det, skrattar han.
1987 gick Magnus Sjöbleke på sin första konstskola. Men redan som barn tyckte han att skolan var så tråkig att han började tecknade serier på rasterna. Stipendiet ska gå till materialkostnader för målningar till hans kommande utställning ”Nyfattigdomens lömska ansikte” som ska visas på Kungsbacka kulturhus under 2009.
– Det finns människor i vår tid som har extremt dåligt med pengar. Jag är en av dem. Och jag ska beskriva det jag upplever. De som har bra löner har väldigt bra löner. De som inte har pengar har inget alls, ofta de arbetslösa. Man vill tysta ner dem, men jag vill skildra mina och andras erfarenheter. Om hur det är att hamna i en tärande nyfattigdom och inte ha råd att gå till tandläkaren, knappt råd att betala fackavgiften.
Magnus Sjöbleke gick med i Handels när han flyttade från Göteborg till Stockholm och jobbade på Ikeas lager i Kungens kurva 1999-2003. Sedan han slutat där har han till stor del varit arbetslös, och hans sjukdom MS gör det svårare för honom att komma in på arbetsmarknaden.
Den i dag ensamstående tvåbarnspappan flyttade från Stockholm till Slöinge i Falkenberg för att han tycker att det är lättare att ha barn på landet. Än så länge kan han inte försörja sig på att vara konstnär, så han jobbar också som konstrecensent för Hallandsposten, och inventerar för närvarande konst som Falkenbergs kommun äger. Det finns inget Ikea i närheten.
– Men nu börjar det gå bättre och bättre med konsten eftersom jag säljer lite. Och Handels stipendium är ett positivt tecken.

Handels motivering:
Magnus Sjöbleke erhåller förbundets kulturstipendium med motiveringen att han ska få möjlighet att utforma bilder som skildrar nyfattigdomen till en utställning under namnet ”Nyfattigdomens lömska ansikte” som syftar till ”att lyfta fram ett tillstånd som negligeras av samtliga övriga inom samhället” som Magnus själv uttrycker det.