Datce Simic bor i en mysig radhusliknande lägenhet i utkanten av Växjö med sin dotter Julia. Hon har arbetat i detaljhandeln i flera år efter att tidigare ha drivit café och disko. Numera arbetar hon 75 procent som kommunikatör på Lagerhaus och trivs jättebra, både med jobbet och med arbetskamraterna. Hon vet att hon gör ett bra jobb. Det är därför, eftersom hon verkligen vill jobba, som det känns så tråkigt att behöva sluta. De är inte så många arbetskamrater på Lagerhaus men Datce Simic har ändå kunnat ha ett, som hon säger, drömschema med korta dagar de veckor hon har sin dotter och längre när hon är barnledig. Men så kom det där beslutet om att schemana skulle ändras.
– Alla ska jobba kvällar och två helger av tre. Det ska vara rättvist.
Men inte känns det rättvist, inte ett dugg. Datce Simic kunde inte se hur det skulle kunna fungera, att som ensamstående mamma jobba till kvart över sex ett par kvällar i veckan och dessutom så många helger. När ska hon hinna träffa sin dotter? De kvällar i det nya schemat som slutar vid fyra, eller till och med fem, klarar hon nog, det finns fritids där dottern kan vara. Men inte till halv sju, sju på kvällen. Och på helgerna, då finns det ingen barnomsorg alls. Växjö kommun erbjuder omsorg, men bara för förskolebarn, det vill säga upp till sex år, och bara på vardagskvällar. Fast det där spelar ingen roll för Datce Simic. Hon vill inte ha det så ändå.
– Jag har redan henne bara varannan vecka, jag vill uppfostra henne själv. Man skaffar väl inte barn bara för att lämna bort dem? Du vet, samvetet maler.
Att byta veckor med Julias pappa har hon också funderat på men det skulle inte förändra så mycket, schemat innehåller sena kvällar varje vecka och problemet med helgerna kvarstår. Några barnvakter har hon inte direkt att tillgå. Efter chockbeskedet om det nya schemat, som ska börja gälla i februari, har hon pratat med flera representanter för företaget. En av dem föreslog en barnflicka.
– Det kan ju hon säga, då kan ju de betala den barnflickan då. Jag kan det inte, säger Datce Simic där hon sitter framför ett stort inramat foto av Julia som bebis.
Efter tipset om barnflicka har hon tidvis mått mycket dåligt. Hon har känt att hon plötsligt blivit oviktig och lätt att ersätta efter att hon tagit ett stort ansvar för butiken under hösten när de varit kort om folk och haft en ny chef. Hon har gråtit på jobbet och om och om igen förklarat att hon inte kan jobba på de nya tiderna. Men inget har ändrats. En kortare period var hon sjukskriven men hon längtade till jobbet och gick dit tidigare än vad läkaren tyckte var lämpligt.
Ombudsmannen på Handels har försökt hjälpa henne men det enda som han kommit fram till är att alla arbetskamraterna skulle försöka lösa bemanningen själva, inom grundschemat. Det betyder att de få arbetskamraterna skulle ta på sig Datce Simics kvällar och de helger hon har sin dotter. Men trots att de försökt ser hon nu ingen annan lösning än att byta jobb. Hon har fått ett vikariat på en inredningsbutik och sagt upp sin tjänst. På det nya jobbet har hon fått precis ett sådant anpassat schema som hon haft på Lagerhaus.
Hon tycker att det är svårt att förstå varför schemat tvunget måste ändras. Alla i hennes butik var ju nöjda som det var och hennes anpassade schema hade fungerat i över två år.
– Jag vet att det inte bara är jag som har det såhär och jag vill tala om det här. Det finns ju massa ensamstående tjejer. Det är så konstigt att man kan ha specialregler i a-kassan för ensamstående, speciella regler för bostadsbidrag för ensamstående men när det gäller arbetet så finns ingenting, då ska det vara lika för alla.