IF Metall har hotat att lämna LO-samordningen och Livs är kritiska till den så kallade jämställdhetspotten. Kommer jämställdhetspotten att vara kvar i Handels nästa avtalsrörelse?
– Vi har dragits in i den striden mot vår vilja. Det beror antagligen på att vårt avtal med Svensk Handel fick in LO-samordningens krav på jämställdhetspott och därmed banade vägen för de andra, exempelvis Kommunal. Vi är väldigt nöjda med utfallet av jämställdhetspotten. Kvinnors löner inom handeln har gått upp. Efter första avtalsåret har kvinnorna 95 procent av mäns löner, istället för som tidigare 93,4 procent. Kvinnors genomsnittliga månadslön höjdes med 277 kronor mer än mäns genomsnittliga månadslön. Denna solidariska lönepolitik har stort stöd hos medlemmarna. Så, låglönesatsningen kommer vara kvar och vi kommer fortsätta arbeta för att utjämna de osakliga löneskillnaderna mellan män och kvinnor.

I Handels medlemsundersökning framkom att en majoritet – med stöd från facket – ville förhandla om lönen själva. Hur ser Handels på det?
– Vi har tagit fram en lönefördelningsmodell som ska möta detta behov. Det är den bästa av båda världar. Modellen innebär att den lokala fackklubben och arbetsgivaren förhandlar fram ett antal utgångspunkter som anställda bedöms efter. De anställda och arbetsgivaren har ett samtal där de går igenom sina respektive bedömningar. Innan detta ska arbetsgivaren haft ett samtal med den anställde om vad som förväntas för att få höga bedömningspoäng och en högre lönehöjning. Det var på kooperativa butiker som denna modell växte fram. Nu försöker vi få detta system på andra avtalsområden, men det arbetet har precis påbörjats. Flera större kedjor har dem redan. Men modellen går inte att tillämpa på alla ställen, exempelvis mindre företag med få anställda där alla har samma arbetsuppgifter. Om de anställda skulle förhandla helt på egen hand försvagas facket roll och det stöd som facket kan ge en anställd om de och arbetsgivaren skulle vara oeniga.

Om du tittar tillbaka på avtalsrörelsen 2007, vad var den största framgången?
– Hela det gedigna förarbetet som vi gjorde innan avtalsrörelsen gick igång. Allt vi krävde var förankrat hos medlemmarna. Det är ett vinnande koncept. Men jag är också glad över att vi lyckades göra en låglönesatsning även på avtalsområdena med generellt högre löner, till exempel avtalet vi slöt med Arbetarrörelsens förhandlingsorganisation, AFO, för LO-förbundens anställda där genomsnittslönen generellt är hög.

Kommer nästa avtal som skrivs att vara på ett eller som idag tre år?
– Vårt krav har alltid varit ett år, men så har vi kompromissat eftersom arbetsgivaren skjutit till mer pengar till det totala löneutrymmet om vi tecknat ett avtal som sträcker sig längre än ett år. Därför har det blivit tre år. Men som läget ser ut idag kommer Handels inte att teckna längre avtal än på ett år. Det beror på regeringens politik, bland annat vad gäller arbetslöshetsförsäkringen. Nu ska arbetslösa betala sin egen arbetslöshet och därmed ta ansvar för branschen löneutveckling.

Hur ska Handels klara av ettåriga avtalsrörelser?
– Vi kommer klara det på kort sikt, men inte om vi skulle behöva ha detta arbetssätt i decennier då skulle vi behöva omorganisera oss. Men jag litar på att vi kommer att ha en Socialdemokratisk regering snart.